Det har pågått länge nog. Nu orkar jag inte mer. Jag kan inte fortsätta se serier som jag egentligen har tröttnat på. Eller som jag ser av ren plikt "för att alla andra gör det".
Jag gör härmed slut med följande serier:
Veronica Mars – ledsen tjejen, men det vi hade räckte inte för mig. Det är inte ditt fel, det är mitt. Jag köper dig nog på dvd istället och ser dig när jag får en ledig vecka.
Smallville – Clark, det har varit ett nöje, men nu känner jag att jag blivit för gammal för dig. Jag är ingen bra Demi till din Ashton. Du passar bättre med tjejer i din egen ålder.
CSI (alla varianterna) – Horatio, Grissom och Mac. Ni har blivit för förutsägbara. Jag behöver bli överraskad. Jag behöver intellektuell stimulans. Just nu får jag ingendera av er. Hej då.
What about Brian? – Ja, what about him? Jag är redan uttråkad. Vår lilla flört är över. Det var hett en kort sekund men nu vill jag hellre vara ensam.
Ghost Whisperer – En guilty pleasure som nu nått dags ände. Jennifer, vad är meningen med denna maskeradutstyrsel?
Och lösögonfransarna? Och ständigt detta gråtande. Nej, jag vill ha ett mer problemfritt förhållande. Och mer naturligt.
Cityakuten – Vi blev det strävsamma paret. År ut och år in. Men kärleken har tagit slut. Det blev för deppigt. Jag vill ha passion igen!
Jag borde göra slut…
Gilmore Girls – men eftersom det är sista säsongen härdar jag ut. Det är samma sak här som med Cityakuten – vi har vuxit isär. Jag är rastlös och vill ut. Du vet, the seven year itch. Jag vill minnas de här åren med glädje så det är tur att vi skiljs åt snart.
