Igår var det då dags för det som förmodligen kommer att vara en av årets största tv-händelser – installeringen av Jesus, oj förlåt, Barack Obama som USA:s 44:e president.
Uppenbarligen är det fler än jag som fått känslan av att det är en ny Messias som har kommit. Folkmassan i Washington skrek, sjöng och grät när de såg sin nye ledare. Frågan är om de gjorde det mest av lättnad över att den gamle presidenten äntligen är borta, eller för att den nye äntligen är på plats.
Jag vet inte vad människor som Barack Obama är gjorda av, men det är uppenbart att de inte är som oss vanliga dödliga. Inför drygt 2 miljoner människor i Washington, och ytterligare flera miljarder framför tv-apparaterna världen över, levererade han ett 20 minuter långt tal utan några som helst tveksamheter eller felsägningar. Det var en nästan omänsklig prestation.
De flesta brukar vara lite osäkra första dagen på nya jobbet, men det såg man inga spår av här. Visst, han stakade sig lite under edsvärandet strax innan, men sen gick det som tåget.
En rolig detalj är att jag såg talet i efterhand på nätet, samtidigt som Independence Day rullade på TV3. Det kändes som att det lika gärna kunde ha varit Obama som eldade på sina medborgare med "We will not go quietly in to the night" istället för Bill Pullman.
USA, och därmed världen, har fått en ny superhjälte.
Nu återstår bara att se om den nye presidenten kan leva upp till bara en liten smula av de rent abnorma förväntningar han har på sig. Igår visade han i alla fall att han kan leverera under press.
No related posts.
