Efter en helg av Robinson och partiledardebatt slog det mig att vi har begått ett kapitalfel inom svensk television. Vi har skickat svenne-bananer till Filippinerna och låtit politikerna stanna hemma.
Vad vi borde göra är att låta Robinsondeltagarna göra upp om segern i ett debattprogram och skicka de svenska partiledarna till en öde ö i Söderhavet. För även om Robinsonön stinker till högan sky av allt skitsnack, så vet deltagarna att de bara en enda chans att göra ett intryck – i skarpt läge finns det inget utrymme för halvmesyrer.
I Agendas partiledardebatt under söndagkvällen blev det en hel del resonemang av typen "när jag sa vad jag sa, så menade jag inte vad du sa att jag sa, utan vad jag menade var något helt annat än vad både du och jag sa att jag sa".
So what om de rödgröna inte är överens på alla punkter – det är ju uppenbarligen inte regeringen heller. Och vem bryr sig om regeringen skyller alla motgångar på den globala finanskrisen – det hade sossarna också gjort om de suttit vid makten.
När man bänkat sig framför Sveriges mäktigaste politiker för att få lite raka svar, så är det inte underligt om man börjar känna både vrede och frustration bara några minuter in i programmet – de raka svaren kommer nämligen aldrig. Istället för att föra en politik, så för partiledarna debatten rakt ner i sandlådan. Lars Ohly nickar ja och säger nej samtidigt och Jan Björklund bestämmer sig för att bygga ett eget, kärnkraftsdrivet sandslott i ena hörnet.
Nej, sätt dem på Robinsonön och kabla ut resultatet till svenska folket. De rödgröna kan få börja i Träsket, så att de bygger lite laganda och jävlaranamma. Alliansen kan få börja med ett öråd – det skulle vara kul att se vem som hänger lösast i det laget.
Och istället för att debattera så kan lagen tävla i grisätartävling, där den som får med sig mest griskött hem till vågskålen koras som vinnare. Det hade förmodligen varit mer aptitligt att kolla på än gårdagens slingrande hårklyverier i Agenda.
For the record – nej, jag är inget fan av slumpmässigt politikerförakt. Tvärtom tycker jag att det finns mängder av bra politiska förslag och därtill befogad kritik mot dessa. Det är därför det är så synd att vår samlade politikerelit inte kan förklara eller argumentera för sina idéer när vi väl tar oss tid att lyssna.
