På väg till jobbet i dag läste jag Stockholmsupplagan av Metro. Där talar vår nya Robinson-vinnare Ellenor Pierre, 35, ut.
I korta drag säger hon att hon inte förstår folkets upprördhet eftersom hon medvetet hållit låg profil och tänkt på allt hon sagt. Hon var i sitt eget tycke en smart taktiker som i allra högsta grad förtjänade Robinson-vinsten.
Hon kommenterar även faktumet att hon efter Robinson var slut hade en affär med sin deltagarkompis Ranjit Roy, men att hon hittat tillbaka till sitt ex och att de två nu förlovat sig.
"Det där med Ranjit var något sorts påföljd av det kaos jag kände efter hemkomsten. Han var någon att dela upplevelserna med", säger hon till Metro.
Ellenor säger också att hon i Robinson kämpade för barnen. Hon har tre barn i åldrarna 8 till 12.
Men om jag vore Ellenors barn skulle jag knappast tacka mamma för att hon "kämpat" för mig. För få är de som unnar Ellenor segern, snarare tvärtom. I Robinson-forumet rasar folket över den orättmätige vinnaren (japp, den åsikten står jag också för). Och jag kan ju knappast tänka mig att ungarna på skolgården är eller har varit barmhärtigare.
Och hur kul kan det vara att få veta att mamma haft en affär? Med den där Lost-look-a-liken? Och känns det som det är för barnens skull som Ellenor nu trumpetar ut att hon "vill synas mer". Till Metro säger hon att hon hoppas att hon får vara med i fler tv-program (TV6:s Hål i väggen är tydligen redan avklarad).
Nej, Ellenor, du kämpade inte för barnen. Du gjorde det här för din egen skull. För att DU vill synas mer i tv.
Vi får väl se om din önskan slår in. Själv hoppas jag att nästa Robinson får fram en värdig vinnare, en riktig överlevare. Utan bacillskräck.
