Man blir inte roligare bara för att man är elakare. Det fick den gamla Idoljuryn bittert erfara och om inte Laila Bagge, Andreas Carlsson och Anders Bagge passar sig så kommer de att trampa ner sig i samma träskmarker.
Det är lite som med svedjebruk. Eller anabola steroider. Man väljer den lättaste, mest effektiva lösningen på sina problem och struntar blankt i hur kortsiktigt det är.
Det formulerade problemet den här gången är att Idoljuryn måste hitta ett sätt att bli ännu vassare, bättre och mer underhållande än föregående år. Av någon outgrundlig anledning räcker det inte med att bara vara samma, samma.
Förra Idolsäsongen var den nya juryns första och det rådde stor förvirring bland medlemmarna. De var snälla, omtänksamma och nästan lite handfallna inför uppgiften. Till och med Peter Jihde lyckades köra över juryn. Anders Bagge led svårt av sin torgskräck.
Som för att kompensera för detta så har TV4 mejslat ut tydliga stereotyper som jurymedlemmarna kan hålla sig till. Åtminstone om man får tro marknadsföringen och det får man ju. Andreas ska vara den raka och elaka, Laila den tuffa och obevekliga och Anders ska vara den förlåtande och medkännande. Men efter en veckas Idolaudition slås jag bara av en sak – alla är elaka.
Naturligtvis är det lättare att vara elak. Det är åtminstone lättare att riva ner lite skrattsalvor om man kommer med syrliga kommentare. Jag vill inte låta som en moralist men hela vår humorkultur bygger just nu på att vara så taskig så möjligt – i panelprogrammen, i grillningsprogrammen, i sketchprogrammen och så vidare.
Och när det står en triljon wannabees på kö för att du ska bedöma deras gutturala läten och missljud så kan jag förstå att humöret tryter, att empatierna avtrubbas och att det enda som känns någorlunda kreativt är att börja variera sina sågningar.
“Du ser ut som de sjungande grisarna i Shrek”, slängde Andreas ur sig i fredagens auditionprogram från Malmö. Kul kommentar, om den hade fällts från någon tv-soffa, men helt ovidkommande i det här sammanhanget. Andreas, som var en så ärlig och engagerad karaktär i fjol, har plötsligt börjat leta efter negativa inslag istället för positiva.
Det är sorgligt att se. För vem som helst kan väl sitta i en jury och peka ut de uppenbara talangerna och de självklart utstrålande förmågorna. Det är ingen konst. Jag hade själv valt exakt samma personer som Idoljuryn har valt. Deras erfarna ögon och öron borde istället leta efter de där oslipade diamanterna och de otippade stjärnskotten, som kan slå hela Sverige på fingrarna om de bara får rätt förutsättningar. Idoljuryn borde visa lite mer ryggrad och chansa istället för att slipa på förnumstiga elakheter.
De ansökande tar nog sågningarna med lika tunga axlar, oavsett hur taskiga formuleringarna är. Jag är inte särskilt orolig. Men juryn har knappt inlett sin andra säsong och börjar redan bete sig som riskkapitalister. Billiga poäng är som snabba affärer och när bitterheten, divalaterna och surheten når en viss nivå så kommer stödet för Idoljuryn att spricka som värsta IT-bubblan.
Så snälla Andreas, Laila och Anders, släpp lite på elakheterna. Ni kanske får en och annan high five efter inspelningarna, men i det långa loppet så kommer billiga elakheter bara att sänka er.
