
Familjen Anka. FOTO: Anders Hugo/TV3
I går, måndag, var det premiär för en dokumentärserie jag haft höga förväntningar på: Svenska Hollywoodfruar i TV3. Jag var inte ensam om att vara nyfiken. Programmet var det mest tittade under sin timme (21-22). Och det åttonde mest tittade på under hela måndagkvällen.
I dokumentärserien (som består av fyra delar) får vi följa tre svenska kvinnor som flyttat till USA för ett “liv i lyx och flärd” som programbeskrivningen lyder. De tre är Anna Anka, gift med sångaren Paul Anka, Maria Montazami som är gift med en fastighetsmäklarmogul och så Agnes-Nicole Winter som precis skilt sig för tredje gången och som är på jakt efter ny karl.
Det som slog mig när jag fascinerat tittade på det första avsnittet var att de andra två damerna helt föll i skuggan av citatmaskinen Anna Anka. I dag säger fru Anka till Aftonbladet att “tv-serien borde bara handla om mig“. Och jag kan bara hålla med. Hon är helt klart stjärnan i det här sammanhanget.
För Anna Anka håller inte inne med något. Hon snattrar glatt om urusla städare, om avsugningar (hon servar sin man varje dag, tack för den infon), om sponsringen av Den stora diamantfirman, om sin teori om att om man äter brosket i kycklingar slipper man cancer - “jag är brosknarkoman” trumpetar hon glatt mellan tuggorna och knaken när hon träffar rätt. Hon tycker att väldigt många saker är äckliga och hon ser ned på makens fans. Hon är med andra ord helt fantastisk ur ett underhållningsperspektiv.
Men sedan finns även den andra sidan. Den som sipprar fram mellan raderna. Som att hon faktiskt måste hålla formen för att behålla sin mans intresse. Som att hon måste följa med honom på turnéerna oavsett hon själv vill eller inte. Som att hon måste sitta i publiken för att Paul ska visa upp henne under en kort sekund i slutet av konserterna. Som att hon måste stå som ett kuttersmycke bredvid honom vid meet & greet-möten med fansen.
Anna Anka känns i vissa stunder som en mycket ensam person. Som lever i en mycket begränsad tillvaro. Nästan som i en betald fångenskap. Men uppenbarligen tycker hon att det är värt det. Och bra tv blir det för oss andra.
Missade du programmet finns det att se på TV3 Play.


