
Jimmie Åkesson och Lars Adaktusson. Foto: TV8
Jag såg två stollar på tv igår. Den ena hette Jimmie Åkesson och är partiledare för Sverigedemokraterna. Han ställde sig bakom att gamla nazistsympatisörer står med på partiets lista över ledamöter inför kyrkovalet. Han tyckte vidare att det var både effektivare och mer humant att hjälpa potentiella flyktingar till självhjälp i deras hemländer istället för att ta emot dem i Sverige.
Lycka till med den idén! Vad exakt Jimmie Åkesson har tänkt sig att svenskarna ska kunna göra bättre på bortaplan för folk i krig, människor som torteras av politiska skäl eller lider av extrem fattigdom till följd av miljöförstöringar, naturkatastrofer, kapitalistisk rovdrift eller kolonialistisk baksmälla, gick han aldrig in på. Förmodligen för att den andre stollen aldrig frågade.
Den andre stollen hette Lars Adaktusson. Han hade, sin vana trogen, bjudit in en partiledare och lät denna slänga ur sig allt möjligt, utan ifrågasätta eller ens bemöta det som sades.
Jimmie Åkesson skulle ställas till svars för att hans parti urholkade demokratin genom att inte ha tillräckligt med representanter i kommunerna. Det var Adaktussons viktigaste vinkel. Snark och dubbelsnark! Allt som hände var att Jimmie Åkesson lovade att fylla de platser som väljarna ger honom nästa år. Det var det. End of story.
Och Jimmie Åkesson fortsatte att stå helt oemotsagd när han påstod att den växande muslimska delen av befolkningen “borde rimligen vara ett hot mot den svenska kyrkan”.
Betyder det att den svenska kyrkan rimligen bör ses som ett hot mot den muslimska delen av befolkningen? Ska kristendom och islam ses som varandras motsatser? Är en röst i kyrkovalet en legitimering av kristendomens särställning gentemot övriga religioner?
Listan över följdfrågor kan göras oändlig. Lars Adaktusson lista var blank. Han passade hellre på att driva sin egen agenda:
“Kyrkans människosyn har ju handlat genom århundradena om generositet mot främlingar och om ansvar för medmänniskor i fattiga länder.”
Jaså? Talar vi om samma kyrka? Skulle inte tro det.
Adaktusson må vara en hyfsad tv-personlighet och en god debattledare, men hans ovilja att konfrontera spelar bara de inbjudna gästerna i händerna. Den här gången agerade han som en basun för Sverigedemokraternas populism.
Adaktusson avslutade hela programmet med att dra fram ett äss ur rockärmen. Åkesson har tidigare fördömt exnazister som icke lämpliga representanter för partiet, men nu visar det sig att tre före detta medlemmar i nazistiska och fascistiska rörelser står med på partiets lista inför söndagens kyrkoval. Jimmie Åkesson likställde det med att andra medlemmar har ett förflutet inom vänsterpartiet.
Inte heller det uttalandet ifrågasatte Adaktusson.


