Kontorsslavar eller korrupta snutar? Det är frågan.
På ytan kanske The Shield kan framstå som vilken dussinsnutserie som helst men ger man den lite tid blir det snart uppenbart att den är enormt mycket mer komplicerad än så. Huvudfiguren Vic Mackey i all ära men det är det fantastiska persongalleriet runt omkring honom som gör The shield till något alldeles extra i genren. Vem kan glömma odödliga karaktärer som Shane, Billings och Dutch? Eller det nästan magiska inhoppet av Forest Whitaker som psykotisk internutredare i säsong fem? The shield krängde fram i sju enorma säsonger som ett skenande expresståg på sin väg mot den oundvikliga och närmast episka finalkraschen. Jag har knappt hämtat mig än.
The office var en sån där tv-serie som knappt någon såg i början, sen hade plötsligt alla sett den och försökte överträffa varandra i passionerade kärleksförklaringar. Nu finns den i olika varianter i ett flertal länder världen över, och trots att det bara är den amerikanska jag har sett (förutom originalet då) så vågar jag nog påstå att det här är den klarast strålande The office-stjärnan på himlen. Mellanchefen David Brent är en figur vi alla har skrattat åt i all hans ömklighet men det är den bakomliggande svärtan, desperationen och plågsamma mänskligheten som gör honom till en tv-karaktär vi lär bära med oss resten av våra liv. The office är full av små geniala ögonblick, och bland annat scenen där Brent bönar och ber om att få behålla sitt jobb är inget mindre än ett mästerverk. Ricky Gervais är i mitt tycke det största som hänt i humorvärlden på hela 2000-talet.
Egentligen är det omöjligt att välja, men jag måste så jag säger The shield.
I morgon ställer vi alltså Vic Mackey och hans hejdukar mot familjen Fishers dysfunktionella verklighet i Six feet under. Vinnaren i den duellen står ensam kvar som decenniets bästa tv-serie, alla kategorier. Missa inte det!
