En del av de kända ansikten som gjorde intryck under 2009. FOTO: Scanpix/CBS/TV4
Då var det återigen dags att summera året som gått med fokus på tv-världen. Här är min lista på det som gjorde störst intryck på mig under 2009. Inte nödvändigtvis på ett positivt sätt.
Årets rubrik: Robinson-Jarmo sköt sin exfrus minigris.
Årets utlandssvensk 1: Zlatan. 2010 utses han till världens bäste fotbollsspelare. Det är på tiden att Zlatan-hatarna håller käften nu.
Årets utlandssvensk 2: Alexander Skarsgård är ju bäst av alla i True blood.
Årets nysvensk: Skavlan. Vem hade trott att en norrman skulle ha Sveriges största pratshow?
Årets linslus: Björn Ranelid. Han pratar ”Ranelidska”, är världens bäste författare, har en närmast guldglänsande året-runt-bränna och kunde ha varit en av våra största fotbollsspelare någonsin. Minst.
Årets primadonna: Jonas Gardell i Stjärnorna på slottet.
Årets genombrott: Anna Anka fanns plötsligt precis överallt högljutt kvackandes om allt från avsugningar till blöjbytande svenska män. Var det verkligen vad vi behövde?
Årets sämsta vägval: Ingvar Oldsberg hoppade av På spåret och satsade istället på gamla tv-klassikern Här är ditt liv. Det visade sig vara en dålig idé, och Oldsberg visade sig vara en ganska usel intervjuare.
Årets tv-intervju: Joaquin Phoenix gästade David Letterman. Ja åtminstone fysiskt, var han var mentalt är svårt att avgöra. Men det var extremt underhållande och Letterman fick tillfälle att visa att han fortfarande är bäst i världen.
Årets precis samma som förut: Är det någon som helst skillnad på Jay Lenos Tonight show och Jay Leno Show förutom att man tagit bort skrivbordet?
Årets missförstånd: Roast. I SVT trodde de inbjudna att det var nåt slags mysigt ”Här är ditt liv”-program de var inbjudna till. I Kanal 5 trodde man att det räckte med att säga ”du är en fitta/jag har legat med din mamma/du är tjock/du är dum”. Vad sägs om att göra sin läxa när man ska försöka sig på en gammal och väldigt anrik humortradition?
Årets bad guy: John Lithgow briljerar som seriemördare i fjärde säsongen av Dexter och den där inledande badkarsscenen är bland det mest creepy jag har sett på evigheter.
Årets säsongsavslutning 1: Dexter återigen. Oj oj oj.
Årets säsongsavslutning 2: Californication hämtade sig ordentligt mot slutet av tredje säsongen efter att ha harvat runt i det där numera ganska tröttsamma sexträsket alldeles för länge och sista avsnittet var riktigt vackert komponerat. Hank Moody är synnerligen välkommen tillbaka under 2010.
Årets att åldras med värdighet: Kathleen Turner var nån slags sexsymbol under 80-talet och gjorde storstilad comeback i Californication som mansslukerska med mörkare röst än Bea Arthur.
Årets otrohet 1: Tiger Woods är tydligen inte den überpräktige tråkmåns jag alltid trott utan rena rama häradsbetäckaren som satt på varenda cocktailservitris och golddigger han träffat. Tveksamt om det var ett steg i rätt riktning.
Årets otrohet 2: David Letterman har en fuckpad ovanför kontoret där han i åratal ägnat sig åt snusk med diverse unga assistenter, och blev dessutom utsatt för ett utpressningsförsök. Hur tacklade han det? Han berättade om det i Late show, och skämtade vilt om sig själv. Alla skrattade utom förmodligen hans fru, och Lettermans varumärke är nog skadat för all framtid.
Årets hybris: Vad var det egentligen som fick Nyhetsankorna från TV4 att sätta upp en krogshow på Berns? Ok att man får en idé på fyllan som man inbillar sig är bra just då, men det brukar ta stopp dagen efter när man vaknar upp och inser hur dumt det var.
Årets (förmodligen århundradets) mest bisarra: Kungafamiljens film om tillkännagivandet av förlovningen mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Den var så konstig. Så oerhört konstig.
Årets kändisdöd 1: Michael Jackson gick vidare till den stora nöjesparken i himlen och får förhoppningsvis lite lugn och ro. Det kan han vara värd.
Årets kändisdöd 2: David Carradine. Om man ska få pluspoäng för sättet man dör på är Carradines sexkvävningsbonanza på ett hotellrum i Bangkok svårslagen.
Årets låt: Empire state of mind med Jay-Z och Alicia Keys. Blev om möjligt ännu bättre av det faktum att jag var i New York när den spelades som mest. Magiskt.
Nu är det du som raskt beger dig till min kollega Johan Janrells intryck från tv-året 2009. Vi hörs 2010!
