
Bro(lin)mance? Stefan Holm och Tomas Brolin i Mästarnas mästare. FOTO: SVT
Jag minns att jag skrev förra året när jag fick veta att det både skulle bli en återupplivning av gamla Superstars i TV3 och en ny omgång av Mästarnas mästare i SVT att jag såg mest fram emot Superstars. Jag måste varit full.
För det är ju inte tu tal om saken att bara trailern till Mästarnas mästare ger mer än hela säsongen av Superstars gjorde. Fy sjutton, vilken blodfattig serie det visade sig vara. Jag kände mig aldrig nära någon av de tävlande utan vi tittare var just bara det – åskådare.
Men med Mästarnas mästare är det annorlunda. Det är helt sjukt hur snabbt man blir hej och du med allihop i rutan. Till en viss del får man tacka Stefan Holm för det. Min medvärmlänning sticker inte under stol med hur impad han är av att få träffa sportstjärnor han själv sett upp till. Som Tomas Brolin. Det var svårt att inte få en liten tår i ögat när hela gänget i går satt samlad för att se Brolins fotbollssaga rulla upp på dvd:n. Holm satt bredvid Brolin och det syntes hur mycket det betydde för honom att sitta där med sin forne fotbollshjälte och få se höjdpunkterna ur dennes karriär.
Jag lär knappast vara ensam om att gilla Holm lite extra efter det. På svt.se:s hemsida för Mästarnas mästare leder Holm tittaromröstningen om vem som ska vinna. Stort. På andra plats ligger gamle skrinnarkungen Tomas Gustafsson. Det är också lättförståeligt, han framstod som verkligt sympatisk i rutan. Trea just nu är Patrik Sjöberg.
Och låt oss stanna vid denne Sjöberg ett slag. Han tillför nämligen också något extra till programmet i år. En större snackepåse får man ju leta efter. Och som tittare tycker åtminstone jag att det är väldigt roligt med hans bitska kommentarer och sköna undercuts på göteborgska.
Men så läste jag i Expressen i dag att flera av de deltagande hade mått riktigt dåligt över Sjöbergs ständiga kommentarer och gliringar. Så dåligt att det hållits krismöten! Själv slår Sjöberg ifrån sig och menar att de var elva vuxna personer där och att han kände det som om de andra gått bakom ryggen på honom när de (och vilka som avses med “de” får man inte veta i artikeln) klagat för produktionen.
Stefan Holm säger till Expressen att “alla störde sig på honom från och till”. Och japp, det kan jag förstå. Sjöbergs eviga malande kan ju få gråstenar att gråta i slutändan. Men här är vad jag inte förstår. Mästarnas mästare består av dryga dussinet gamla idrottsprofiler som alla fått kämpa som attan för att nå dit de kommit. Och detta genom att konkurrera med andra. Har de aldrig psykat ut nån? Ärligt? Nog borde de kunna tåla att en (party)glad göteborgare rufsar om dom lite. Om inte borde de väl kunna vara vuxna nog att säga till honom öga mot öga att hålla käften? Krismöten? Jag skulle vilja se det hända i Kina eller USA. “Buhu, fröken, han sa att jag var en dålig mästare, straffa honom!” Tillåt mig hånskratta en stund.
Nåja, för mig som tittare är det hur som helst tv-fest varje tisdag framöver. Tacka antagonisterna Holm och Sjöberg för det!
Du kan se programmet på SVT Play också, of course. Ligger fram till 19 januari.


