Timoteij, Darin = kvällens vinnare. Elin = borde varit det. Blue Man Group = fantastiska med läskiga. FOTO: Maja Suslin/Scanpix
Jag börjar tröttna på det här nu. Det känns lite som om manusförfattarna och Måns Zelmerlöw och Christine Meltzer också gjort det. Delfinalen i Göteborg hade inget driv alls, jag upplevde den bara som en lång transportsträcka. Dessutom tri…zzz…ta låtar. Mestadels. Elin Lantos “husläkarlåt” Doctor Doctor stod ut. Jag gillade den skarpt! Och den gick inte ens vidare till första utröstningen! Buuuuuuu!
Att Timoteijs låt Kom tog sig direkt till Globen däremot, var inte den stora skräll som låtskrivarna ville få det till. Tjejernas tonårsetno är sådan som fastnar som tuggummi i håret – och är det något svenska folket inte tröttnar på är det sina folkmusikavarter. Så den satte jag som kvällens vinnare vid första fiolstråksdraget.
Skrällen för mig var Erik Linder och Hur kan jag tro på kärlek. Orden religiös fanatiker kom för mig. Att han ens gick till omröstning var en gåta.
Sedan misstänkte jag ju att Darin skulle ta sig till Globen, alla älskar Darin! Även om låten var rätt svag på en lyssning växer den nog. Fast i min fantasi hade Elin Lanto tagit Darins plats och så hade Darin gått till Andra chansen…
Att Crucified Barbara hamnade i Andra chansen var väl okej. Låten satte sig direkt men orginalitet hade den inte. Ordinär hår-drock. De slåss mot Pauline i den duellen och jag håller tummarna för hennes Sucker for love.
Alcazar möter å sin sida Jessica Andersson i sin Andra chans. Två mer olika låtar får man leta efter. En blodfattig discodänga kontra en köttig ballad. Ingen aning om den utgången.
För övrigt var Gettys låt var alldeles för avancerad för att gå vidare, den hade inte schlager över sig någonstans och Johannes Bah Kunke sa mig ingenting. Inte er heller då han kom sist.
Och slutligen, jag ÄLSKADE faktiskt amerikanska Blue Man Groups mellanakt. Men jag vidhåller att jag tycker deras blöta blåhet är obehaglig. Men showen de bjöd på slog lätt ut alla svenska diton. Sjukt mycket bättre än det där märkliga som Dolphan håller på med vecka ut och vecka in.
Nästa vecka är det Malmö som gäller. Och ett starkt startfält (äntligen). Ses då.
