Svenska Hollywoodfruar. Säsong 2. FOTO: TV3
Jag var en av 594 000 personer, företrädesvis kvinnor, som förväntansfullt bänkade mig framför säsongspremiären av Svenska Hollywoodfruar i TV3 i går. Jag var grymt nyfiken på de nya “fruarna” och längtade efter att få höra Maria Montazami prata om något annat än hamburgare.
Och jag säger bara: vilken tur att hon är kvar!
För efter att ha genomlidit kändiskåta Lena Joltons och allmänt kåta Päivi Hackers vidriga och nedlåtande audition av män till sin Barbie-fest ville jag bara kräkas leopardmönstrat. Hade situationen varit den omvända hade arga feminister krävt huvuden på fat men nu skulle det alltså vara okej, till och med lite “fnissigt” kan man tänka.
Urk. Jag kom på mig med att sitta och sakna Britt Ekland.
Och varje gång Anna Anka nådigt visade upp sig – och gjorde reklam för sitt nya TV3-program – var det bara för att peka långfinger åt soon to be-exmaken Paul Anka. Hon är förvisso fortfarande en citatmaskin av Bert Karlssons kaliber (“Nu kan jag gå ut och pöka, jag har inte fått ett ordentligt pök på sju år, du vet, kulorna hänger ner till knäna”) men allt som gjorde det roligt och intressant med henne förra säsongen – alltså att hon var just Paul Ankas fru - är ju borta nu.
Så tack, tack, tack, tack för Maria Montazami! Hon är sig lik, det är fortfarande läppstiftsfest, ständiga små kriser i vardagen (läppstiftsmärket hon älskar försvinner) och tofsar. Ja, tofsar. I hennes hem finns uppåt en hundra lösa tofsar som förgyller inredningen. De som är fula använder hon till att piffa upp husen hennes man försöker sälja.
Hon bara är. Och man älskar henne för det. Twittraren SirPrankMonkey sa det bäst: Hon är tvåtusentalets svar på Nalle Puh!
Missade du första avsnittet? Se det HÄR!
Fotnot: Sista frun, som inte är någon fru längre utan frånskild, Suzanne Saperstein, dyker upp först i nästa avsnitt. Hon verkar… eh … också intressant. Hennes hem är värt 900 mille och hon har inrett det delvis som en kopia av Versailles-slottet.
