Bjästa – en del av Sverige

“Det vi kallar för hederskultur går att spåra till alla hörn av världen.”
Det är en PK uppfattning.
Givetvis finns det olika grader i helvetet.
Men det vågar många inte säga.
Jämför inte Sverige med tex Norra Irak.

Nu är PK-iterna nöjda, när chansen ges att förklara att vi är inte ett dugg bättre än andra; vi har minsann hederskultur vi med! En mer sanningsenlig bild är dock att detta nog har mycket lite att göra med någon hederskultur och desto mer är ett uttryck för flockmentalitet i kombination med en naiv syn på våldtäckt. Problemet är således i första hand människors bristande förmåga och mod att tänka själva samt genomskåda rykten. För övrigt finner jag det intressant att begrepp som heder allt som oftas, i vår upplysta samtid, förknippas med negativa företeelser; det säger en del om vår tids värderingar.

Hmmm… Jag anser det är väldigt viktigt att ta parti och “döma” vissa företeelser, som det som hänt i Bjästa. Man ska absolut inte låtsas som ingenting, det är viktigt med tydliga markeringar när något gått fel, man ska våga tycka om och säga till: “Detta är inte ok!”.
Man ska också våga göra förändringar efter händelser som denna; ta bort röttäggen, ersätta dom med människor med bättre insikt i empati och förståelse för andras lidande, människor som kan förmedla vettiga handlingssätt till samhällen dom har påverkan på. I Bjästafallet skulle det handla om bla. prästen, rektorn och fritisledaren. Dessa hade möjligheten att omedelbart reagera på ett pedakogisgt sätt som hade säkert gått ner i leden till andra vuxna: lärare och i synnerhet föräldrar, som i sin tur har det yttersta ansvaret för att lära sina barn rätt från fel.
Därmed inte sagt vi ska tro att detta bara kan hända i Bjästa, eller att vi andra är immuna för felaktiga beslut och handlingar. Det är väl ingen!? Bjästafallet borde istället vara väckarklocka för hela Sverige. Talessättet går väl ungefär så här: “Titta noga på dig själv innan du dömer andra”. Jag skullle vilja ändra på den lite och säga istället: “Titta noga på dig själv MEDANS du dömer andra”. För visst är det så att vi alla har nånting vi kan bli bättre på när det gäller att bemöta och förstå andra människor. Den som inte känner igen sig i detta är antingen perfekt (finns det sånt?) eller blundar någonstans för sanningen. Och så fort man börjar blunda för sanningar, kan bla. “Bjästa” hända.
Gällande den utsatta flickan och förövaren… Hmm… Jag känner 100% för flickan; hon har utsätts verkligen för minst 2 övergrepp, först av pojken och sedan av samhället. Fruktansvärt! Vedervidrigt! Gräsligt! Adjektiven når inte ens riktigt dit jag vill komma.
Ok, så om jag känner hundra för den ena parten, kan jag samtidigt känna nånting för den andra? Tja, jag tror att det är möjligt, i vissa fal i alla fall. I det här fallet vill jag åtminstonde förstå att pojken måste också vara ett offer. Nånting måste gått väldigt fel under uppväxten för att man ska sakna så pass mycket empati, att man ska kunna vara så pass kall inför en annan människa, sakna respekt och sätta sig så högt ovanför denna, att man kan göra en så pass grym handling som våldtäkt är. När man då tänker på bestraffning, det är väl senast då vi ska titta på oss själva först! Vill jag straffa, eller vill jag ha hämd? Som det ser ut nu i Sverige, får jag kännslan att domstol och straffinstitut inte är ute efter straff. Straff borde väl vara något en människa kan lära sig av, komma på vad man gjort, känna ånger och förståelse för offret vilket i sin tur skulle öka chansen markant för att inte begå samma misstag om och om igen? Detta istället för att bara bli bittrare och bittrare, vilket verkar vara fallet när det gäller dessa allt längre fängelsestraff folk bedöms till. Absolut, det finns befog för även långa fängelsestraff beroebde på brottet, men denna kille lider uppenbarligen av någon arvarligare störning. Jag förstår inte att han fortfarande går fri efter inte bara en fällande dom utan två för exakt samma brott. Killen behöver uppenbarligen låsas in, men på ett institut där han kan få adekvat psykiatrisk hjälp.
Vad som svensk hederskultur gäller, är tänket helt nytt för mig. Att jämföra Bjästafallet med hedersmord och dylikt… Kanske något jag måste fundera mer över för att överhuvudtaget ha en åsikt. Fast visstkan jag se vissa likheter i den psykologiska mekanismen som ledde till “Bjästa”. Dock anser jag inte att detta skulle vara den högaktuella frågan vi ska ställa oss just nu. Känns som en helt annan diskusion, viktigt i sig, men som kanske just nu tar för mycket fokus från det aktuella fallet.
Mmm… Jag hoppas verkligen att flickan får all hjälp nu när fallet blivit allmän kännedom. Fast så långt borde det inte behöva gå, inte i Sverige, inte idag; så upplysta och medvetna som vi uppenbarligen känner oss. Åtminstonde av all diskussion kring fallet att bedöma. Hmm…

Riktigt bra skrivit

Vettigt – Tack – Det har altid funnits hedersbrott i Sverige

“Bjästa-syndromet” är helt klart en tragisk sjuk dum skandal. Och heder är ju nåt fint egentligen, men missbrukas ju av olika sorters idioter och fanatiska galningar, som utövar förtryck på olika människor i samhället. Dom ansvariga för skiten som drabbade våldtäktsoffret, bör såklart få hårda straff.
Sen är ju såklart hedersförtryck pga religion annorlunda i jämförelse med den skit som hände i Bjästa. Men båda dessa sätt är ju fel och hemska på sina sätt. Och oacceptabla.
Det finns olika exempel på dårar som inte vill “tappa masken” ang. att erkänna nåt som är fel, och väljer att hålla käft, och “sopa det under mattan”. Detta är fegt, dumt och oansvarigt.
Och detta gäller ju te.x en del politiker, och en del religiösa, bl.a. Så detta “fenomen” finns ju på olika platser i Sverige, i detta fallet.
Kort sagt, det finns ju många idioter i Sverige som inte bryr sig, te.x ang. Bjästa, men man ska ju inte blanda in dessa med fanatiska religions-utövare. Finns ju uppenbara skillnader mellan dessa.

Att dra en parallel till hedersbegreppet i detta fall är ytterst olyckligt, då har man inte mycket insikt i vad hedersbegreppet, hedersvåld, och hederkultur innebär. Det är sant att vi kan hitta hedersrelaterade fenomen världen över, men idag så förekommer det kanske framförallt i de områden där äktenskap fortfarande i olika former används för att stärka relationsband mellan familjer. Det är först då man kan börja se en signifikan effekt på vad det innebär att kvinnor bär på familjens/släktens heder i termer av sexuel avhållsamhet osv (med andra ord hedersbegreppet är relevant bland de grupper där kvinnor är en utbytesvara mellan familjer).

Ett annat problem som jag har med artikeln är att den faller in i denna ständiga tolerans-liberala-svensk-ytliga-journalistika-diskurs, exakt vad jag menar med det kan till exempel utläsas i det för givet tagna att ett brott inte ska resultera i ett straff utan snarare vård (som i kriminalvården), jag anser annorlunda, att straff kan ofta fylla en viktig funktion. Författaren skriver så här: “En domstol ska inte utmäta hämnd, lika lite som det civila samhället”. När jag förespråkar straff så menar jag naturligtvis inte hämnd—vilket i faktisk mening inte har en klar begränsning—utan en balanserad form av vedergälning som tar formen av ett lidande som bestäms på en moralisk basis utifrån omfattningen av brottet. Med andra ord om man våldtar sig på en kvinna så anser jag att man bör bli bestraffad, dels för man själv inte ska vilja gör ett liknande brott i framtien, men också för att andra potentiella våldtäktsmän ska bli avskräkta från att gör ett liknande brott också de. Vård kan givetvis också komma in i bilden, men straffet är fortfarande viktigt. Om man då förlänger denna logik så anser jag att de i Bjästa som frös ut denna flicka bör skämmas, det är i själva verket vårt sociala ansvar att låta de skämas för hela Sverige i stället för att i tolerans-liberalismens anda ställa sig tillbaka och säga att “det hade lika gärna kunna hända där jag bor”. Det kanske kan hade, men det har inget att göra med vår plika att starkt motsätta oss vad som hände i Bjäst

Jag tycker vinkeln att dra en parallell till hedersbegrepp var intressant, och jag tycker nog till viss del relevant, men då i form av en pojkes heder, inte en flickas (o)heder. I Bjästafallet så har ju det allmänna skitsnacket och att man vill föra vidare saker som man inte har en aning om det har en förankring i verkligheten. Där håller jag också med ot10, att de som pratat bredvid mun faktiskt ska skämmas. Jag hoppas att jag har lärt mig nånting också av händelsen.