All work and no Play makes Anna a dull girl.
Så här ligger det till. Alltsedan alla kanaler började med sina streamingsajter har jag blivit en sämre tv-tittare. För istället för att markera något i tv-kalendern och se det när det går, tänker jag att jag ska se det i Play istället. Men gör jag det sen då? Svar: Oftast inte.
Är man som jag, tv-knarkare, har man ändå ett tjog andra saker att titta på, serier som aldrig tar slut, dokumentärer som pockar på uppmärksamhet, dvd-boxar som ligger och samlar damm.
Så Play-programmet slängs åt sidan och tjong i medaljongen har det hunnits ta bort när jag väl kommer på att jag nog trots allt ska se det. Detta gör mig stressad.
Exempel på program som jag hela tiden jagar svansen på är Kobra, Uppdrag granskning, Mauro & Plura, Solsidan och Dom kallar oss roliga. Särskilt sistnämnda gör mig irriterad att missa. Jag tror på programidén, där Henrik Schyffert och Klara Zimmergren träffar komiker och försöker ringa in vad som är roligt. Men har jag sett något av de två program som hittills gått? Nej. Jag glömmer att det går i Kanal 9 och tänker: jag ser det i Play. Jo, just det.
Missförstå mig rätt här. ATT Play-sajterna finns är en gudagåva. Men är samtidigt för mig en ulv i fårakläder. Vissheten om att jag “kan se det senare” gör mig till en slarvig tittare. Och jag gillar inte slarv. Lika lite som jag gillar stress.
För att motbevisa mig själv ska jag nu gå in på Kanal 5 Play och se gårdagens Dom kallar oss roliga. Schyffert mötte Gösta Ekman. Måste ju bara bli bra tv av det. Eller?
