
Spike, Damon och Eric. Tre stygga vampyrgossar. FOTO: FOX/Warner/HBO
Jag älskar vampyrserierna som går i tv just nu. Allt från klassiska gamla Buffy i TV400 via fräscha Vampire Diaries i TV6 till nakenfisarna i True Blood i SVT. Men. Snacka om att alla tre serierna spär på myten om att stygga gossar bara behöver kärlek och kan räddas!
För det finns väl få tjejer som inte någon gång varit dragen till fel kille. Förbjuden frukt och allt det där. Killen man kanske inte vill ta hem till mamma och pappa men däremot gärna visar upp för kompisarna. Kanske är han äldre, kanske är han småkriminell, kanske kommer han från ett splittrat hem. Kanske alla tre.
En sak är dock säker: den här sortens kille sviker en. Gång på gång. Men ändå fortsätter tjejerna finnas där. Tar hand om. “Räddar”. Men det, lär man sig som äldre och visare, lönar sig mycket sällan.
Så hur mycket jag än gillar Buffy, TVD och TB stör det mig att de förmedlar en bild av att jo, det kan visst löna sig. “För vadå, kolla på Spike, han offrade minsann sitt liv för Buffy. Och Damon är kanske blodtörstig men han är så svag för Elena att hon kan be honom om vad som helst. Det är kärlek det. Och Eric och Sookie, de borde bli ihop för de är ju ett mycket roligare par än törrbollen Bill och Sookie är. Dessutom skulle Eric aldrig låta det hända Sookie något.”
Tro mig, det låter så där. Jag tänker ju tankarna själv. Och bygger upp drömbilder av att det faktiskt finns bad boys därute som går att förändra, rädda och ta med hem till mamma.
Tjena mittbena.
Ps. “Komiskt” att David Boreanaz, som ändå spelade en god vampyr (för det mesta) i Buffy och spinoffen Angel, visar sig vara otrogen IRL… Ingen ängel direkt med andra ord.


