Vitryssland gick vidare. Hur gick det till? FOTO: Cornelius Poppe/Scanpix Norway
Jag tittade på gårdagens semifinal till Eurovision Song Contest och satt sådär framför teven som man bara kan göra just i en tv-soffa där man sitter oemotsagd: med en skämskudde framför ögonen och med en massa vassa kommentarer om de tävlandes utseenden, röster, koreografier och bidrag.
Mest spott och spe fick Polen och Lettland och Vitryssland utstå.
* Polen för dess helt obegripliga koreografi - flickor i nån sorts herdinneutstyrslar med äpplen i händerna à la Snövit och en sångare som (glatt leende) tar strypgrepp på en av dom och hon får sina puffärmar borttagna. Huh? HUH?
* Lettland för den rakt igenom bedrövliga sånginsatsen som lämnade outplånliga spår på mina trumhinnor.
* Vitryssland för… allt. Den smöriga låten, den totala bristen på humor, Robert Wells (!), de där vedervärdiga fjärilskostymerna (slogs bara av “ängeln” i Maltas bidrag, rys)… Min man tyckte att männen borde ha klätt ut sig till pistiller. Den nivån var det.
Men ändå gick just Vitryssland vidare. Jag fattar nada. Som vanligt. De andra nio bidragen däremot förstår jag precis varför de nått final. Eller nja, Bosnien Hercegovina ställer jag mig frågande till, men “rock” har ju visat sig funka förut så…
Här är i alla fall de lyckliga tio och deras låtar (Obs! Inte från gårdagens tävling):
Albanien: It’s All About You
Belgien: Me and My Guitar
Bosnien Hercegovina: Thunder And Lightning
Grekland: OPA
Island: Je Ne Sais Quoi
Moldavien: Run Away
Portugal: Há Dias Assim
Ryssland: Lost And Forgotten
Serbien: Ovo Je Balkan
Vitryssland: Butterflies
Utöver Belgiens och Islands bidrag som satte sig direkt i hjärnan på mig är jag märkligt svag för Rysslands låt. What does that mean, som Bones skulle frågat.
Nåja, i morgon väntar semifinal 2 och Anna Bergendahl. Och ett mycket tuffare startfält. Usch. Håll tummarna!
