Som alla säkert vet vid det här laget dog Dennis Hopper i helgen av prostatacancer vid 74 års ålder. Jag vet inte vad ni har för minnen av honom, men för mig står han för två av de senaste decenniernas allra starkaste filmögonblick.
Dels som den helt bindgalne Frank Booth i David Lynchs mästerverk Blue velvet, det var på den tiden Lynch gjorde filmer som hade en story man faktiskt kunde följa. När jag var i Brooklyn för några år sen fick jag syn på ett cigarettetui med Pabst Blue Ribbon som jag bara var tvungen att köpa. För de som inte känner till det är Pabst Blue Ribbon Frank Booths favoritöl i Blue velvet. Sen har vi ju den där helt magiska scenen mot Christopher Walken i True romance (se ovan). Kanske den allra bästa enskilda filmscen jag någonsin sett.
Förutom att vara en högst kapabel skådespelare, och regissör och konstnär och fotograf, var Hopper också en knarkare av rang när det begav sig med mängder av legendariska drogrusiga eskapader bakom sig. En bra fördjupning i det ämnet är boken Easy riders, raging bulls som handlar om den amerikanska filmindustrin på 1970-talet. Hopper slutade med drogerna nån gång i början av 80-talet, men att han levde så länge och verkade ha hjärnan i behåll är en bedrift bara det.
Mest känd lär han alltid vara för Easy rider, och filmrollerna var inte särskilt imponerande de senaste 10-15 åren. På tv gjorde han dock något av en comeback i början av 2000-talet i den första säsongen av 24 som den jugoslaviske krigsherren Victor Drazen komplett med skruvad terroristdialekt, och med start den 13 juni kan du se honom i TV400 i en av hans allra sista roller som skivproducent i tv-serien Crash baserad på filmen med samma namn.
