Daniel Westling och kronprinsessan Victoria under vigselakten. FOTO: Tobias Röstlund/Scanpix
Jag såg långt ifrån allt från Bröllopet med stort B. Men jag såg vigseln och blev uppriktigt rörd av Daniel Westlings tårar. Det var som att det gick upp för mig där och då att de där två älskade varandra. På riktigt. Det var inte bara två pappfigurer som stod där framme, det var kött och blod och känslor. Stora känslor. Underbart!
Victoria var dessutom vackrare än jag någonsin sett henne. Och tänk så modernt att det är hon som så att säga bär byxorna i familjen. Det behövde man inte titta länge på tv för att förstå. En stöttande hand, en diskret armbågspuff, en blick som tycktes säga “så, så, det är lugnt, du gör bra i från dig, allt är som det ska”.
Sen har det luftats en hel del om talen. Jag såg pappornas och Daniels men nja, det var känslotal som i två fall kändes alltför privata för att jag ska ha något att säga om saken. Nej, det jag tar med mig från det här ståhejet är Daniels tårar och kärleken de nygifta tu emellan.
Nu är jag mest glad för att det är över, som jag skrev i ett tidigare inlägg: fy farao för den krystade införbevakningen.
Här finns talen, höjdpunkterna och vigseln!
Fotnot: Vi var tydligen 4,5 miljoner som någon gång under dagen kollade SVT:s sändningar. Över 3 miljoner enbart på vigseln. Vad än motståndarna säger: kungabröllop drar tittarskaror!
Läs även min högt värderade kollega Anders Foghagens känslokalla tolkning av det hela HÄR!
