Jag vet inte om ni är som resten av svenska folket, det vill säga helt blown away av prins Daniels tal på bröllopet i lördags. Alla självutnämnda experter och kommentatorer verkar rörande överens om att det är det största som hänt i genren sen Martin Luther King hade en dröm. Nån pajas ville som vanligt vara värst av alla och utbrast att det var det mest fantastiska tal han eller hon nånsin hört.
Allvarligt talat? Jag menar, hur svårt är det att överträffa kungen i konsten att hålla tal? Är det inte snarare så att all hoopla mest beror på att ett par gäster på den där festen faktiskt uppförde sig och lät som riktiga människor och inte som de där märkliga pappfigurerna vi vanligen refererar till som kungafamiljen?
Själv är jag alltså fortfarande inte helt övertygad, men önskar honom lycka till i låtsaslandet. Personligen tror jag att prins Daniels allra svåraste uppgift framöver blir att leva upp till den nya titeln Duke of Vastergotland, som han kallas i Us Magazine. Jag har ingen aning om vad titeln i sig medför för ansvarsområden, om ens några, men det låter otroligt mäktigt. I alla fall på engelska.
För ett något mer känslosamt inlägg i ämnet, läs gärna min kollega Anna Thunman Skölds synpunkter på spektaklet.
