Ministrar roar sig kungligt. Foto: Stella
När Gudrun Schyman brände hundratusen kronor i Almedalen så var det många som satte kaffet i vrångstrupen. Men inte på grund av det uppenbara budskapet att svenska kvinnor förlorar hundra tusenlappar per minut bara för att de föddes med “fel kön”, nej, utan för att pengarna skulle kunna användas till något bättre än grillbriketter. Till exempel skulle man kunna köpa tiotusen dagsransoner till svältande afrikaner.
Varför gör då inte de svenska männen just detta? Ger bort pengarna? Vi får ju, varje minut, hundratusen kronor extra utan att förtjäna det. Och hur kan vi kräva att Gudrun ger bort sina pengar när vi själva inte delar med oss. Om man gav bort skillnaden av en arbetsdag så skulle det bli mat för 4,8 miljoner. Inte hela lönen – skillnaden mellan en kvinnas lön och den du har som man. Hundratusen kronor i minuten. Minuten! Det skulle ta en borgerlig arbetsmarknadsminister två och en halv arbetsvecka att göra av med de pengarna på nätprostituerade. I effektiv tid räknat.
Detta är dock inte helt sant. Ganska snart visade det sig att Gudrun hade räknat fel. Vi jobbar ju inte dygnet runt. Faktum är att för varje minut svenska män jobbar så tjänar de inte hundra tusen, utan 900 000 kronor mer än kvinnorna. Det skulle ta en minister över 22 veckor att ja, du hajar. och jag vågar inte ens spekulera i vad en man med hjärtfel kan åsamka för skada med en fallskärm på 1,3 miljoner.
Den före detta prostituerade kvinnan berättade för Aftonbladet att hon gick på socialbidrag vid tillfället för Sven Ottos besök och man börjar undra om arbetsmarknadsministerns erfarenhet har legat till grund för moderaternas kompromisslösa arbetslinje, där såväl socialt utslagna som långtidssjukskrivna anses arbetsföra. Högerregeringen gör en annan bedömning än den tidigare vänsterdito och öppnar bara plånboken när behoven är akuta – regeringsmedlemmarnas egna behov, uppenbarligen. Och som Schymans pengabrasa träffsäkert satte ljuset på så gör alla svenska män precis samma bedömning.
