Jamie Oliver fick en svår tid i USA i Jamies matrevolution USA. FOTO: Fremantle Media
Jag blev fruktansvärt illa berörd i går när jag såg premiären av nya Jamie Oliver-serien Jamies matrevolution USA i Kanal 5. Jamie, som sett till att engelska skolbarn fått en bättre, mer näringsrik kost, tar sig här an skräpkulturens mecka, Amerika. Och blir något så gruvligt motarbetad att det är skrämmande att se.
Jamies mål är att få invånarna i vad som räknas som fetmans huvudstad, Huntington i West Virginia, att bli medvetna om vad de stoppar i sig och börja äta bättre. Men se det vill inte dom. Direkt han anländer blir han attackerad av en radiopratare som aggressivt proklamerar att “han då inte vill äta sallad hela dagarna”.
Den attityden är radioprataren inte ensam om. Var Jamie än kommer möts han av misstänksamhet och avoghet. Skolköket han besöker är en veritabel mardröm för en näringsmedveten person. Istället för potatis när de ska göra potatismos använder de “potatispärlor” som förvisso består av potatis… tillsammans med sextioelva tillsatser och färgämnen. När Jamie påpekar detta får han ett surt: “Första ingrediensen är potatis.” (Sagt med den säkerhet som man kan ha när man lärt sig att det som står först i innehållsförteckningen är det varan består mest av.) Jamie försöker igen: “Men resten då, alla smakämnen och konserveringsmedlen, betyder inte de någonting för hur ni tänker?” Nix.
Samma skola serverar även sockrad, smaktillsatt mjölk och pizza till frukost. Behövs det sägas mer?
Och inte nog med det. De här ungarna har aldrig lärt sig känna igen råvaror. De har bara sett processad mat. Så när Jamie håller upp en näve tomater och frågar dom vad det är svarar barnen: Potatis.
D e p r i m e r a n d e.
Men det är ju föräldrarnas fel. Och de vuxnas agerande är överhuvudtaget värst. Att de blir så upprörda för att det kommer en “utlänning” och talar om för dom hur de ska leva att de helt låser sig och försvarar sina dåliga vanor. Människor som borde veta bättre. Jamie vill dom väl men de känner sig påhoppade. Det är så baklänges. Så Emma tvärtemot. Jag skäms å deras vägnar.
Missade ni programmet borde ni se det. Det borde alla göra. Det är en varning för hur det en dag kan komma att se ut i svenska skolkök också, med billighetstänk och rationaliseringar. Snart (om inte redan?) står väl en skål potatismos där gjord av “potatispärlor”. Stackars barn.
