1, 7 miljoner människor tyckte att det här med att Fångarna på fortet återupplivats i 20-årsjubilerande TV4 det var spännande. Jag var en av dom. Men jag måste säga att tjusningen snabbt gick över.
För när jag lett igenkännande mot Monqiue med tigrarna och de småväxta hjälpredorna (“nu har laget FYRA nycklar”) och imponerats av Agneta Sjödins fysik och Gunde Svans oefterhärmeliga entusiasm så var allt som vanligt igen, trots ännu en ny Fader Fouras; Bébe (Rolf Skoglund). Och med vanligt så menar jag tråkigt. Samma gamla celler, samma skrik och vrål, samma stackars ormar. Let’s face it: jag personligen har blivit för gammal för den här sortens idisslade underhållning.
Den som gav mig mest på de en och en halv timmarna jag satt där i tv-soffan var Marie Svan. Vilken kvinna! 47 år och vig som en katt, smidig som en panter och med en mental styrka elitidrottsmän bara kan drömma om. När hon – trots en stark höjdrädsla - begav sig ut på lina med en stol och sedan dödsföraktande kastade sig ut mot en trapets då blev hon banne mig min nya hjältinna!
Det har klagats på (även av Gunde och Agneta) att Fångarna går måndag till onsdag och att man vill ha fredagsmys och chirre och kanske till och med en liten hutt men jag tycker nog att TV4 tänkt smart för just nu har kanalen ingen riktig konkurrens om man bortser från valdebatterna i SVT – och det gör man.
Och uppenbarligen kollar folk. 1, 7 miljoner är inte kattpiss. Men jag har då sett klart för den här gången. Tack och hej, leverpastej.



