När alla andra strävar efter en myndig och seriös ton i nyhetsflödet, så tycks Lena Sundström i TV4 ha fått fritt spelrum att vara intim, ägna sig åt personliga reflektioner och använda sig av ett varmt, humoristiskt tilltal.
Som i gårdagens TV4Nyheterna när Lena hade åkt till Växjö för att ta pulsen på väljarna. Fina, bruksarbetande ungdomar som tyckte att det var viktigt att de äldre hade det det “hyfsat bra” (hyfsat bör för övrigt ses som ett kraftord i det södra barrskogsbältet). Pensionärer på ålderdomshem som tyckte att det var viktigt att tänka på kommande led och på “naturen”, det som politiker och andra tyckare brukar omnämna klimatfrågan.
Lena Sundström bjöd in till ett Sverige där vi bryr oss om varandra, oavsett vad vi röstar på. Och det var baske mig en annorlunda vinkel när all annan valrapportering handlar om klyftor, motsättningar, sprickor, anklagelser och konflikter.
Ursäkta om jag lägger i överväxeln här, men det slår mig att hela valrörelsen har kommit att handla om siffror, principfasthet, mediestrategier och trovärdighet. Politikerna har liksom ärvt sitt vokabulär från politiska analytiker, reportrar och ekonomer och vi väljare framstår antingen som känslobefriade stålskelett, kallt beräknande och ständigt på jakt efter en extra krona i plånboken, eller så framställs vi som impulsiva, intelligensbefriade, reaktionära vildar, näthatare som exploderar vid minsta tecken på mänsklighet, illojala drönare som törstar efter förenklingar, polarisering och trygghetslöften.
Bakom varje röst finns en människa av kött och blod, en tänkande individ som inte ser enbart till sitt eget bästa. Kom ihåg det, kära politiska strateger. Och glöm inte det, rara politiska reportrar. Och om ni någonsin tvivlar på “de grå massorna” så vänd er till Lena Sundström på TV4. Hon visar, gång på gång, var skåpet borde stå.
