!NEW! the_diff: 1825

Hatten av för halvdoldisarna

För årets första, stora överraskning står dramaserien De halvt dolda, regisserad av Simon Kaijser da Silva efter Jonas Gardells originalmanus.

Enligt programbeskrivningen handlar serien om ett antal familjer som på ett eller annat sätt förlorar en familjemedlem. Historierna vävs ihop med mörka, mörka undertoner. Över alltihop lurar hotet om plötslig, våldsam död.

De halvt dolda bryter mot den förföriska trenden att baka in mysterier, övernaturlighet och mordgåtor i allt som är drama. Den blandar inte heller ihop rollerna för regissör och skådespelare. Ingen tillåts sväva ut i teatrala gester, utan allt känns nära, finstämt och välspelat. Serien är väldigt svensk, men skulle lätt smälta in bland de högkvalitativa, amerikanska HBO-serier som vi blivit så bortskämda med på sistone. Så proffsigt gjord är den.

I kväll går det andra avsnittet. Om du missat det första så kan du spana in det i SVT:s videospelare Play Prima

Comments Off

Annons:

Oskyldigt dumt

Oskyldigt dömd gör mig förvirrad på så många plan just nu. Först och främst är det Belal (Francisco Sobrado), som likt en rättvisans förkämpe springer och utesluter advokater ur advokatsamfundet till höger och vänster. Själv bryter han inte bara mot god sed utan dessutom mot lagen i så gott som varje avsnitt.

Vidare har vi professor Haglund (Mikael Persbrandt) som är en direkt karbonkopia av Dr House, fast sämre och inte lika gnällig. Och varför i hela friden använder professorn en white board för att skriva upp en enda sak? Varför?!

Mest förvirrande av allt är att det i pauserna görs reklam som riktar sig till jurister – alltså riktiga jurister. Om det nu är så att en undersökning har visat att programmet har ovanligt många jurister bland tittarna, så skrämmer det mig oerhört. Men vem vet – Oskyldigt dömd är kanske enda sättet för riktiga jurister att få reda på hur man handskas med fall där den som är oskyldigt dömd vägrar att erkänna detta och motsätter sig all form av juridisk hjälp. Det är inte så ofta man stöter på de fallen i verkligheten, kan jag tro. Tur är det väl då att så gott som varannat avsnitt av TV4:s serie bygger på just den premissen.

Oskyldigt dömd för dummies:
1. En bekant till professor Haglunds grupp behöver hjälp med ett fall.
2. Den oskyldigt dömde vill inte ha hjälp.
3. Advokater, poliser och övriga inblandade vägrar samarbeta. Alla har något att dölja.
4. Professor Haglund får nattligt besök av ännu en namnlös kvinna. Charmigt, tycker eleverna.
5. Utredningen stannar upp, men någon försäger sig eller ett ovetande vittne träder fram. Tillräckligt för att Haglunds grupp ska veta att de är på rätt spår.
6. Professor Haglund skriver något på sin white board.
7. Någon i gruppen bestämmer sig för att söka upp den huvudmisstänkte och röra om i grytan.
8. Den misstänkte blir så stressad att denne begår ett misstag.
9. Belal gör inbrott och skaffar bevis nog för att utesluta en jurist ur advokatsamfundet.
10. De poliser som griper den misstänkte ser först till att ringa professor Haglund, så att han får vara med vid gripandet och droppa putslustigheter.
11. Den oskyldigt dömde går fri.

Comments Off

Bad cop, bad cop

Igår var det inte lätt att vara polis. Åtminstone inte för de poliser som ville ha en avslappnad kväll framför teven.

TV4:s dramasatsning Oskyldigt dömd, med Mikael Persbrandt i huvudrollen, rivstartade med ett gäng ohederliga piketpoliser som täckte upp för ett mord som en kollega begått. Poliserna porträtterades som buffliga, labila och våldsbenägna (vilket ger associationer till Gunvald Larson). Men det som måste ha smärtat ett polishjärta som mest var väl när juridikstudenten Belal tar sig hela vägen in i någon sorts personalaktsarkiv, iförd neddragen keps och puttandes på en städvagn. Inte särskilt troligt.

Ett tips till manusförfattarna bakom Oskyldigt dömd är att kanske lägga ut lite villospår innan professorn och hans team löser fallet. Som i House. Det blir lite mer spänning på det sättet – spänning som inte bygger på hot om våld.

Om TV4:s dramaserie kanske brände till i bröstet på våra svenska poliser, så lär Insider Special i TV3 ha känts som en veritabel eldstorm. Med sanktioner från högsta ledningen bryter poliser systematiskt och på regelbunden basis mot de lagar och förordningar man är satta att följa. Och då handlar det inte om brott mot arbetsmiljölagar eller så, utan här handlar det om att man använder informatörer som provocerar fram knarkaffärer och vapenhandel. Poliser struntar dessutom fullständigt i åklagarnas direktiv. Verkligheten överträffar fantasin, även om vissa saker är så dumma att de inte skulle kännas trovärdiga om de dök upp i en dramaserie. Att en rikspolischef samlar ihop sekretessbelagda dokument om polisens olagliga metoder och "råkar" köra allihop i papperstuggen?! Astrid Lindgrens Kling och Klang framstår ju som potentiella kandidater till den positionen, ja, kanske till och med Herr Nilsson.

Som salt i såren så har Efterlyst, polisteven framför andra, gjort om grafik och och kulisser. Förvisso snyggt, men det är knappast någon tröst för de poliser som ville zappa tillbaka till en trygg miljö – till en plats i tablån där de fortfarande är samhällets good guys.

Comments Off

Pretty fuckin´ ninja

Recensionerna av nya tv-serien Generation Kill har börjat trilla in på andra sidan Atlanten och det låter, minst sagt, lovande.

Varför är nu detta så intressant? undrar ni kanske. Jo, dels för att HBO håller så hög kvalitet på sina egenproduktioner att det är rent löjligt, dels för att en dramaserie om USA:s invasion av Irak förmodligen bjuder på en hel del välriktade kängor mot hela kampanjen, men framför allt för att vår alldeles egen Alexander Skarsgård har en framträdande roll. Och om man får tro recensionerna, så gör han ett strålande jobb.

New York Times skriver att "Generation Kill har en suberb rolluppsättning och manus och levererar en genomträngade intensiv, klarsynt inblick i det första skedet av ett krig".

Nöjessajten The Hollywood Reporter skriver att "till de som sticker ut hör Alexander Skarsgård, i rollen som den starke men tystlåtne Sergeant Brad Colbert".

Alexander Skarsgård som Sergeant Brad "Iceman" Colbert

TV-serien är sju avsnitt lång och bygger på boken Generation Kill, som är skriven av Rolling Stone-skribenten Evan Wright. Manuset är omarbetat av David Simon och Ed Burns, som bland annat ligger bakom HBO-serien The Wire.

Trailer för Generation Kill

HBO har skämt bort oss så många gånger förr och det blir bara svårare för varje gång att vänta in alla bra tv-serier som gör succé i USA. Men om jag nu ska se postivt på det hela, så är "Generation Kill" någonting jag verkligen ser fram emot.

Comments Off

Mer kärlek åt folket!

Äntligen kan jag andas ut. I midsommarhelgen släppte Ginnifer Goodwins karaktär Margene ett nytt blogginlägg på HBO´s Big Love-sajt. The Hollywood reporter berättar att en ung skådis vid namn Mark L Young har fått rollen som en ung pojke, som kastas ut från Juniper Creek efter att han kysst en flicka som reserverats för en av de äldre mormonerna. Kort sagt: grattis, alla Big love-fans – det blir en tredje säsong! Enligt filmdatabasen IMDB.com heter det första avsnittet Block Party och det tredje heter Prom Queen.

På onsdag kväll visar SVT de två sista avsnitten av första säsongen i ett svep, och jag garanterar att det blir en minst sagt dramatisk säsongsfinal, med allt från fula knep till mordförsök och så en händelse som minst sagt skakar om familjelivet för Bill och hans tre fruar.

Ett varningens ord – om du inte har sett den andra säsongen av den fantastiska mormonsdramaserien, så gör du nog bäst i att undvika nyheter om säsong tre och i stort sett allt material på HBO´s Big Love-sida.

Comments Off

Allting hänger ihop!

Såg du HBO-dokumentären Friends of God om den evangeliska rörelsen igår? Det var nästan kusligt att se alla dessa frälsta människor med en sådan kompromisslös inställning till religionen, politiken och vetenskapen.

I nyhetssändningen innan dokumentären spekulerades det vitt och brett i vad Hillary Clinton nu skulle ta sig till och hur hon skulle behövas som vicepresidentkandidat för att stjäla väljare av republikanernas John McCain. Bilder på McCain klipptes in och det slog mig plötsligt hur lik han är Grandpa i Motorsågsmassakern. Insjunkna, nästintill svarta ögon i ett latexartat ansikte som skulle kunna vara hämtat ur Mission: Impossible-filmerna.

Den nu framlidne ledaren för Moral Majority, Jerry Falwell, ägnade stora delar av 90-talet åt att anklaga Clintons för allehanda brott och oegentligheter. I gårdagens dokumentär hävdade han att George W Bush var Guds val av president och att om de amerikanska evangelikerna samlas kring valurnorna i år så kan Hillary Clinton se sig i stjärnorna efter en plats i Vita Huset.

I eftertexterna susade bland annat den kristna skateboardklubben King of kings förbi. King of kings? Det är ju Henke Larssons smeknamn i Skottland. Är det någon som kan frälsa det svenska folket i sommar så är det han och inte evangeliet.

Nyreligiositet, tvi vale! Jag var tvungen att gå och diska för att bli av med frustrationen.

När jag kommer tillbaka till teven står John McCain och pissar i vasken, medan två små pojkar står och ser på! Eller, vänta lite, det är ju Bills farsa Frank i mormon-serien Big Love – även han kusligt lik Grandpa och ur vissa vinklar en karbonkopia av republikanernas presidentkandidat.

Comments Off

Tre fruar är bättre tv än en

I den lilla hålan Juniper Creek i djupaste Utah styr en självutnämnd profet sin mormonsekt med järnhand. Han delar ut fruar till de som är lojala och kastar ut de som är svaga i tron från hus och hem. Likt en maffia med gud på sin sida åker profeten och hans anhang runt i stora hummers och driver in pengar från alla de har en hållhake på.

I kväll startar Big love på SVT och trots att jag har sett både den första och den andra säsongen av serien på dvd så är jag ändå en av alla dem som jag hoppas kommer att bänka sig framför detta fantastiska drama.

När det kommer till amerikanska tv-serier så blir det lätt lite för mycket av samma vara. Allting ska vara supermystiskt, gå åt det vrickade hållet och produktionerna försöker överträffa spänningsgraden i varandras cliffhangers.

Och så finns det serier vars grundupplägg är lite vrickat i sig och det enda huvudpersonerna vill är att finna någon sorts stabilitet och balans i sina liv. Jag tänker på serier som Six feet under och Sopranos. Jag tänker på Big love.

Huvudpersonerna i Big love bor inte i Juniper Creek och en övervägande majoritet vill inte ha med sekteristerna att göra. Bill Henrickson och hans tre fruar är visserligen mormoner, men älskvärda sådana. Med sina tre familjer bor de i anslutande hus, mitt i ett amerikanskt villaområde. Och även om Utah är hyperkristet och fullkomligen svämmar över av mormoner, så är det vare sig lagligt eller socialt accepterat att leva efter principen – det vill säga utöva polygami.

Efter de senaste händelserna i verklighetens Texas, med en gigantisk mormonsekt som bland annat har sex med och gifter sig med barn, så känns kanske inte Big love alls som ett lustigt upplägg. Och visst – serien är något mörk och ifrågasätter naturligtvis polygami som livsstil, likaväl som den ifrågasätter medelamerikanens rätt att sätta sig över andras val i livet. Över allt vilar ett djup och ett ofrånkomligt förflutet. Men Big love är framför allt en rolig serie, i stil med Desperate housewives och ovan nämnda Six feet under.

Hela tiden pågår ett rävspel mellan Bills fruar, som med god min försöker manipulera sig till uppmärksamhet, pengar eller tid för sig själva, borta från familjerna.

Till exempel är supercoola Chloe Sevigny helt underbar i rollen som manipulativ och missunsam andrafru. Faktum är att rollistan i Big love är en av de mest klockrena jag någonsin har sett. Samtliga skådespelare är mitt i prick, inklusive de urflippade släktingarna som fortfarande lever kvar på mormonsektens område i Juniper Creek.

Det bästa med Big love är dock att den aldrig blir för mycket eller för otrolig. Varje avsnitt har en klar början och slut, även om de flesta trådarna och händelserna fortsätter att löpa genom serien, för att dyka upp igen när man minst anar det.

Om man föredrar smutsig socialrealism som The Wire, så kommer man kanske inte att göra dubbla kullerbyttor över att Big love sänds i svensk television. Speciellt inte om man bara ser det första avsnittet, som har ett mer presenterande anslag. Det är först från det andra avsnittet och framåt som Big loves alla karaktärer börjar utvecklas till en av de mest sevärda serierna jag någonsin följt. Den får till och med Beach Boys att låta bra.

Vem trodde att polygami kunde vara så behjärtansvärt?

Läs också: I väntan på Amanda

Diskutera Big love i vårt nya forum!

Comments Off

Musikaliskt dubbelmord

Liksom min kollega Anders Foghagen var även jag och såg den medryckande konsertfilmen Shine a light igår. En överdos Rolling Stones och en alltför frånvarande Martin Scorsese, enligt min mening.

Väl hemma igen såg jag en reprisering av SVT:s miniserie Häxdansen och som outromusik spelades inget mindre än "Sympathy for the devil" av Rolling Stones.

Jag vet inte hur ensam jag är om detta, men ända sedan Andra avenyn rullade igång har jag stört mig något otroligt mycket på att serien har tagit The Cure-dängan "Friday I´m in love" som sin signaturmelodi. Det är något som skär sig när svenska tv-serier använder kulturmärkt populärmusik för att höja hipp-faktorn. Häxdansen håller, till skillnad från det jag sett av Andra avenyn, en väldigt hög kvalitet, men snälla – låt bli att skända brittiska pop- och rocklegender i fortsättningen!

Visst, jag är sent ute med mitt gnäll. Det här "musikmissbruket" började redan under 90-talet, när TV3 köpte loss rättigheterna att använda Nationalteaterns "Livet är en fest" som signaturmelodi i sitt lekprogram med samma namn. Men eftersom det var familjeunderhållning fick man naturligtvis klippa bort "fyllan den värmer bäst" ur refrängen.

Någonstans måste man dra en gräns. Jag drar min vid Rolling Stones.

Comments Off

I väntan på Amanda

När Jennifer Lopez gick in för att producera en ny tv-serie med Vanessa Williams och supermodellen Selita Ebanks i några av rollerna, så gick det åt pipan – South Beach lades ner efter bara åtta avsnitt. Men serien hade skapat en ny stjärna.
Supersnygga Odette Yustman gick vidare till den hyfsat framgångsrika serien October Road och är just nu Sverige-aktuell som Beth i dunderhäftiga rullen Cloverfield. Hon har kanske inte den mest intressanta rollen i filmen, men hon sticker sannerligen ut. Missa inte Odette och Cloverfield på bio!

Det kommande året tillhör dock en annan tv-stjärna. Den undersköna Amanda Seyfried spelade Veronica Mars bästa kompis, Lilly Kane, men blev tyvärr mördad redan i första säsongen. I vår kommer hon tillbaka till svensk television, när SVT sänder första säsongen av den fantastiska mormonserien Big Love – en serie jag varmt rekommenderar alla att se.

Amanda Seyfried spelar Sarah, den 16-åriga dottern till en av huvudrollinnehavaren Bill Hendricksons (Bill Paxton) tre fruar. Precis som alla andra i serien gör hon en enastående rollinsats. Dessutom är hon så docksöt att det är något som går sönder i mig när jag tänker på det.

I verkligheten är Amanda Seyfried 23 år gammal och i sommar förväntas hon ta Sverige och den övriga ABBA-frälsta världen med storm, när hon spelar huvudrollen mot Meryl Streep i filmatiseringen av Mamma Mia!

Kort sagt – hatten av för Odette Yustman, men Amanda visar att det krävs mer än ett vackert yttre för att bli en sann stjärna. 2008 är Amanda Seyfrieds år i Sverige. Kom ihåg var du läste det först!

Comments Off

Men hata översättningsmissar

Som ni som vanemässigt läser min blogg vet så har jag införskaffat säsong ett av krimdramaserien The Wire. Den är sååå fantastisk, jag kan bara stämma in i hyllningskörerna.

Vi (min sambo och jag) såg de första avsnitten med svensk text, det är ju ganska avancerad slang som florerar i “low risen”. Men det fick vi lov att sluta med när följande översättning gavs i en scen där en polis säger: “It’s a dead giveaway” (typ i det sammanhanget: “det kommer att avslöja oss direkt”) och översättningen lyder: “Det är en dödsgåva”.

Vad faaaan.

Comments Off

Sida 8 av 8« Första...45678

  • Senaste inläggen

  • Kategorier

  • Bloggare

    Powered by Authors Widget
  • Bloggtoppen.se
RSS
!NEW!

TvPlaneten

Leila bakar i Frankrike Foto:TV4

TV4 Play-världen

I TV4 Play kan du följa spännande serier, få inspiration i din matlagning, se engagerande dokumentärer och skratta åt härliga humorprogram. Se bland annat:

Senaste från Expressen

TV-nyheter från Expressen:

Se sport live på webben

Se din favoritsport direkt på C SPORTS

 

 

the_diff: 1825
 
!NEW!
Annons
Annons
Annons
the_diff: 1825