Svensk morgon-tv brukar av hävd vara en mysputtrig anrättning där vitt skilda ämnen som cancer, boksläpp, nyfödda flodhästar, matlagning och Usama bin Ladens frånfälle behandlas med ungefär samma halvdåsiga approach.

Man ser dessutom ingen större skillnad mellan SVT:s och TV4:s versioner. Det är inga som helst problem att zappa mellan de båda och glömma bort i vilken kanal man befinner sig. Det spelar liksom ingen roll.

Just därför är det uppfriskande när människor som Thorsten Flinck, och han är tämligen ensam om den här egenskapen, kan komma in ibland och sticka ut från den sedvanliga jämntjocka trivselgeggan.

Dessutom är det skönt att se att Anders Kraft är så erfaren och avslappnad i sin roll att han mest verkar tycka att det är kul. Jag tror att ett flertal av hans kollegor skulle känna en viss stress av att ha en tickande bomb som Thorsten i direktsändning.

Så här glad är Anders över att vara man. FOTO: Fredrik Sandberg/Scanpix

Säga vad man vill om SVT och deras ifrågasatta jämställdhetspolicy, de går i alla fall sin egen väg och verkar skita helt i hur mediavindarna blåser.

Mitt i den stora debatten och raserikampanjen om att kvinnor inte får leda stora nöjessatsningar på SVT annonseras att ytterligare en penisförsedd profil, Anders Lundin, i höst ska leda SVT:s nya satsning Allt för Sverige! där tio amerikaner med rötter i Sverige får chansen att återförenas med sina släktingar.

Kudos!

NittiLeaks började i Kanal 5 igår och det visade sig vara en avsevärt bättre programidé än faktiskt tv-program. Tanken att grotta ner sig i ett 90-tal som i många fall redan känns väldigt avlägset (Notknäckarna! Adam Alsings frisyr! Göran Skytte!) skulle kunna vara lysande tv, men att ha E-type som DJ och slänga in lite random tv-klipp från 90-talet (varav vissa iofs är väldigt roliga) räcker helt enkelt inte. Inte ens premiärgästen Adam Alsing, som jag verkligen gillar, klarade att lyfta föreställningen.

Sen har vi då de två programledarna. Filip och Fredrik har en riktigt positiv egenskap och en riktigt negativ.

Det positiva är att de alltid är sig själva med helt egna infall som i många fall kan vara lysande underhållning bara det. De har ingen som helst självcensur vilket gör att vi får ta del av guldkorn som Filips sexäventyr i unga år med en äldre fransyska som hade Ghandis sandal ovanpå sängen.

Det negativa är också att de alltid är sig själva och inte har någon självcensur vilket ofta leder till självupptaget pladder och en överdriven tro på den egna förträffligheten.

Svenska folkets åsikt om Filip och Fredrik är minst sagt delad, men de har sin publik och NittiLeaks har alla förutsättningar att bli bättre framöver.

Jag undrar om jag någonsin har varit så peppad inför ett svenskt tv-program som jag är inför premiären av Pluras kök ikväll? Jag är uppspelt som Anna Thunman Sköld inför en realityshow med transsexuella bågskyttar.

GW styckmördar en and och sjunger country! Ojojoj, det här blir fantastiskt.

Tisdag kväll klockan 22:00 i TV3. 22 mars.

Glöm inte bort den tiden och kanalen. Då börjar äntligen Pluras kök vilket är ett av årets, i alla fall för mig, mest emotsedda tv-program.

Hela Sveriges nyaste mysfarbror Plura Jonsson, tyvärr minus Mauro Scocco den här gången, tar emot gäster som GW Persson, Johan Ulveson, Timo Räisänen och Dregen i sitt kök på Kungsholmen. Hoppas ni ursäktar att jag nämner just dem, men jag anser att de manliga namnen är bra mycket mer intressanta än de kvinnliga. Åtminstone så här i förväg.

Plura för mig har vissa likheter med Magnus Uggla, dvs helt ointressant musikaliskt men en fantastisk tv-personlighet. (Jag menar alltså inte att Pluras musik på något sätt låter som Ugglas. Jag menar bara att jag tycker att de båda, för mig och på olika sätt, är ointressanta musikaliskt. Är det klart?)

Dessutom har han lovat att behålla skjortan på den här gången. Ja ni förstår säkert själva, det kan helt enkelt inte gå fel. Jag blir både besviken och förvånad om Pluras kök inte visar sig vara ett av årets bästa svenska tv-program.

Click here to view the embedded video.

Jaha, då verkar det som om Two and a half men äntligen har försvunnit från rutan. Kanske är det permanent, det återstår väl att se.

Vad har vi då lärt oss av den här sedan flera år pågående bisarra såpan som är Charlie Sheens liv? Jo, att om du är en mycket populär och välbetald tv-skådis spelar det ingen större roll om du super och knarkar, köper prostituerade, slår sönder hotellrum och hotar din fru med kniv.

Då är det fortfarande “the show must go on” som gäller. Människor världen över kräver nya avsnitt av sin mediokra favorit-tv-komedi. Och tv-bolagen är givetvis fortfarande intresserade av de hundratals miljoner som dras in varje säsong.

Men om du idiotförklarar din producent så har du passerat alla rimliga gränser för vad som är acceptabelt. Då är det dags att lägga ner, åtminstone tillfälligt.

Hur många TROR att Two and a half men kommer tillbaka?

Hur många HOPPAS att Two and a half men kommer tillbaka?

Click here to view the embedded video.

Det låter som ett skämt ungefär lika uselt som de som drogs i programmet, men det ryktas att Har du hört den förut? är på väg tillbaka.

Enligt Dagens Media är Calle Schulman och hans produktionsbolag Hard hat i samarbete med SVT på väg att jobba med just det.

Calle själv väljer att inte kommentera mer än att han tycker att det är en “briljant idé”. Jag är benägen att hålla med honom.

Det här kanske vi kan få slippa se. FOTO: SVT/TV8 (OBS! Montage)

Man skulle lika gärna kunna döpa om den här tv-bloggen till gubb-tv-bloggen nu när den eminenta Anna Thunman Sköld har slutat hylla kvinnliga tv-former i det här forumet. Det är ju bara jag kvar, och jag skriver enbart om gubb-tv av den enkla anledningen att det uppenbarligen är det enda som intresserar mig. I tv-väg alltså.

Den gubb-tv som jag ser mest fram emot för tillfället är den nya säsongen av Pluras kök (Mauro är tyvärr inte med längre) där den plötsligt enormt folkkäre östgötske spelemannen ska gästas i köket av bland andra Leif GW Persson. GW verkar ha sett fram emot det hela minst lika mycket som jag, i alla fall om man läser hans mycket sinnliga krönika om inspelningen här.

Det som är så bra med programformat som Pluras kök, för er som inte lyckats lista ut det, är att det inte är till för de stora massorna. Det vill säga det är inte tomt, kommersiellt och dumt intill vansinnets gräns (ofta över), och lyckas därför locka till sig intressanta gäster med djup, intellekt och integritet. Gäster som har åstadkommit något, som har något vettigt att säga, och därmed ofta lyser med sin frånvaro i de stora primeformaten. Alltså människor som den stora tv-tittande massan därute uppenbarligen är helt ointresserad av.

Nu önskar jag bara att både GW och Plura väljer att behålla skjortan på. Det är väl inte för mycket begärt?

Har du missat första säsongen så kan du se den i TV3, eller här i TV3 Play.

Click here to view the embedded video.

Hela USA, och även stora delar av den övriga världen, har gått helt bananer över lille Max Page (makalöst lik Luke Skywalker för övrigt) som spelar mini-Darth Vader i Volkswagens enormt uppmärksammade reklamfilm som sändes under Super Bowl.

Solskenshistorien blir inte mindre hjärteknipande när man nu fått veta att vår senaste sexårige superstjärna dessutom föddes med hjärtfel och har en pacemaker inopererad.

Men det bästa hade nog varit om lille Max hade stannat bakom den där masken. Det är ofta inte bra för barn att bli superstjärnor. Nu väntar jag bara på att han ska bli några år äldre, fullständigt odräglig av alla ass-kissers som omger honom och ge sig på de tunga drogerna i sällskap med ett gäng avdankade strippor.

Må kraften vara med dig, mini-Darth.

Till alla er som redan nu börjat hamra in indignerade kommentarer: Jag hoppas givetvis inte att det blir så.  Självklart inte. Jag konstaterar bara att barnstjärnors karriärer tyvärr brukar vara ganska förutsägbara.

"Vad ska vi hitta på för skoj nu?" FOTO: Chris Pizzello/Scanpix

Nya artiklar kommer dagligen, ibland flera gånger om dagen, om Charlie Sheen och hans närmast omättliga beroende av droger, sprit och porrstjärnor. Charlie tappar tänderna, slår sönder hotellrum och konsumerar kokain och porr i ett rasande tempo, och nu senast sägs det att hans föräldrar funderar på att omyndigförklara sin 45-årige son som har lagt in sig på rehab för triljonte gången. Om fyra veckor är det tänkt att han återigen ska vara i toppform och tillbaka på inspelning på Two and a half men, vilket låter som en utopi om man ska uttrycka sig milt.

Tv-bolaget CBS har även de uttalat sig om sin guldkalv, som de betalar ca 2 miljoner dollar per episod för, med budskapet att det viktigaste just nu inte är de inkomstförluster som deras fritt fallande, eller snarare flygande, stjärna orsakar. Enligt CBS är Charlies hälsa och välmående främsta prioritet snarare än de finansiella återverkningarna som riskerar att bli närmast gigantiska om inspelningsstoppet fortsätter. Den förra säsongen av Two and a half men ska ha dragit in ca 155 miljoner dollar bara i reklampengar.

Min gissning är att branschen är långt mer cynisk än den vill låta påskina och att man gladeligen hade bytt ut Charlie för länge sen om det bara hade varit möjligt. Men enligt förståsigpåare i tv-branschen är han närmast oersättlig, och att byta ut honom mot en annan skådespelare gör man bara som en absolut sista panikåtgärd.

Two and a half men, eller Charlie Sheen show som den tydligen kallas i vissa kretsar, är så stor att till och med repriserna drar större publik än de flesta andra komediserier, och det är också anledningen till att CBS är långt mer förlåtande mot Charlie Sheen än man skulle ha varit mot andra helt urballade tv-stjärnor.

För mig är det helt obegripligt att världens tv-tittare är så beroende av Charlie Sheen, som jag tycker varit en av de mest överskattade och överbetalda tv-skådisarna i åratal, och Two and a half men intresserar mig inte alls. De två och en halv männens enorma popularitet är för mig lika svårförklarlig som den väldiga succén för Everybody loves Raymond för några år sen.

Däremot verkar människan Charlie Sheen långt mer fascinerande än de platta roller han gör och något jag faktiskt skulle vilja se är en realityshow där han med ett koppel porrstjärnor i släptåg trashar sig fram genom tillvaron. Den tragiska verkligheten bakom rubrikerna. Det vore tv på riktigt det.

En annan tanke, om nu Charlie repar sig så pass att han kan hålla sig vid medvetande i några timmar, är att han vore en förträfflig huvudgäst i nästa roast på Comedy Central.