the_diff: 710

Rent hus har hjärtat på rätt ställe

Tv-serien Rent hus är som en riktigt god hb-grogg. Det är folksjäl, det värmer, det är rakt på sak och man klöks med jämna mellanrum när man tittar på det. Alla som är med, från kameramän till redigerare till hygienexperter, har en skön självdistans och trots att man stormar in hos folk med djupa bekymmer och allvarliga problem att ta hand om sig själva, så lyckas programmet behålla sin lekfullhet.

Förra veckans premiäravsnitt var så in i helvete skitigt och mannen mitt i myllan, kardborreförsäljaren Lars, var så stöddig att jag snabbt förlorade hoppet om mänskligheten. Lars gnällde på tjatiga käringar utan att inse att det var han själv som var en käring – mot strömmen. Tack och lov stängde jag inte av.

Marléne och Marie-Louise är stundtals lysande som "good cop, bad cop" och vi kan alla behöva en påminnelse då och då om hur enkelt det är att städa. Men den charmiga damduon står inte för programmets egentliga behållning. Nej, själva renheten har ingen attraktionskraft i sig. Rent hus handlar om mänsklighet.

Den effekt ett rent hem kan ha på människor som bor där är helt osannolik. Renlighet ger stolthet ger öppenhet ger hjärtlighet. Likt Lazarus återvände Lars från de döda, från sviterna av längre tids sjukdom och sorgen efter en avliden livspartner. Allt som behövdes var lite nyvunnen tilltro till sig själv och en jädrans massa rengöringsmedel.

Missade du det? Se förra veckans avsnitt här, innan det är för sent!

Annons:

Idol-stjärnan är en kall sallad

Expressens Maria Brander har intervjuat den tvåfaldige Idol-aspiranten Alexander Konstantoulas, som blev känd när han åkte ur TV4:s talangjaktsåpa för att han var för tjock för Peter Swartlings jury.

Alexander kallades i Idol även för Kocken, efter sitt karriärval här i livet. I kväll är han med i Du är vad du äter i TV3, där han lyckas med konststycket att gå ner hela 20 kilo.

Enligt Alexander själv beror viktraset på att han bara har ätit kall sallad i fyra månader.

Ur Expressen:
"Men du kan ju inte äta sallad hela livet?
- Nej det var jobbigt. Skitjobbigt. Men jag vet inte vad man ska laga."


Okej. Jag har bara två frågor:

För det första – borde inte en kock ha koll på hur man lagar lättare mat? Dessutom – borde inte en deltagare i Du är vad du äter ha fått lära sig vad man ska laga för mat?

Varför, Bygglov? Varför?!

Är det någon mer än jag som tycker att Bygglov grovt missar både syfte och målgrupp och därmed förlorar hela sitt existensberättigande?

Varje gång jag bänkar mig framför det här påstådda hemfixar- och inredningsprogrammet så kryper frustrationen sakta ut genom rutan och efter en timmes idisslande av Willys gubbiga oneliners och villaägarnas spända förväntningar så kokar blodet av ilskan inom mig.

Då har jag genomlidit en snabb presentation av staden vi befinner oss i, jag har lärt känna människorna som får hjälp, jag vet hur många barn de har och hur länge de bott i huset och till och med vad de jobbar med (förutsatt att bodypumpinstruktör är ett riktigt yrke). Efter det att familjen har fått träffa Matte, Willy och Mija så har jag fått se en datoranimation av hur huset ska förändras, där nya möbler växt upp som svampar ur marken på ett högst pedagogiskt sätt.

Willy har tappat en planka på foten, Matte har kittlat Willy när han drar i en spik, Mija har suttit uppe till sent på natten och sytt på något som vi inte får se. Vi har hängt med gänget till byggvaruhus och inredningsbutiker, men allt som visats är hur Matte stått utanför och ringt den specialist som sedan har kommit förbi och pratat och pekat på saker som finns utanför bild. Dessutom har jag tvingats se hur Bygglovsgänget har hittat på en rolig aktivitet, igår var det bodypump, och sist men inte minst har vi förärats med de stressiga minuterna innan familjen kommer tillbaka för att ta del av sitt nya hem. Voilá, allt är som nytt! Jag är lika förvånad som familjen. Varifrån kom alla möblerna? Har de dykt upp av sig själva, precis om 3D-animeringen visade?

Så här ser varende avsnitt ut, vi tittare får aldrig se vad som händer med renoveringsobjektet mellan "före" och "efter"? Inga tips, inga bilder på hur saker går till, inga förklaringar på varför saker och ting görs på ett visst sätt: Varför pular de in en repstump i kaminöppningen? Varför målar de allt i vitt och vad använder de för teknik? Varför håller de ett snöre tvärs över rummet? Varför, varför, varför?

Det är säkert viktigt att profilera sina talanger, men allt fler inredningsprogram har blivit på gränsen till personkult. Det är Timell-effekten, det är Ernstifikationer och det är Johnnie och Mathias för hela slanten. Bygglov har konstant befunnit sig på fel sida om den gränsen. Det är inte längre ett inredningsprogram, utan en ren dokusåpa och som sådan är den inte särskilt givande.

Se gårdagens program här och läs mer Bygglov-sajten om hur förändringen faktiskt gick till.

Plötsligt i Antikrundan

Det är torsdagkväll. Antikrundan går mot sin avrundning. Peter Pluntky sitter i en gammal motorträbåt och ser så där världsvan och hemma ut som bara experterna i Antikrundan kan göra inför en antik dyrgrip.

Pluntky kommer inte med så mycket matnyttigt, utan sitter mest och bondar med båtens ägare. Till exempel är 30 000 kronor "otroligt små pengar". Och man måste ha tid för att sköta en träbåt, för "det är ju inte bara att skrubba av med borsten".

I det här ögonblicket är Peter Pluntky en aldrig sinande kunskapskälla, en man som har full kontroll, en upphöjd varelse. En snobb som vet hur man för sig.

Men så händer samma sak som alltid händer i Antikrundan – illusionen bryts. Anne Lundberg har just sagt tack och adjö till tittarna och allt som återstår är en sista scen, den när båten och dess besättning åker ut ur bild. Alla vinkar mot kameran. Peter Pluntky vinkar också, men det är något som inte stämmer. Han är lite för entusiastisk, nästan som ett barn. Det ser mest ut som om handen har hoppat ur led. Eller som om han viftar med en gummikyckling.

Det är en jättekonstig vinkning, verkligen "out of character". Men jag älskar den, för den säger så mycket om Antikrundan och dess kufiska experter. Alla har de små egenheter som avslöjar dem. Knut Knutssons häftiga entusiasm som nästan skrämmer gästerna ur bild, pokeransiktet Björn Gremner som nästan blir allra gladast när något visar sig vara värdelöst, Lars-Yngve Johanssons som sticker ut tungan med jämna mellanrum och Jan Bäckman som är så ivrig att man ser hur det kliar i fingrarna på honom och som börjar fnittra när han får chansen dra ett av sina torra skämt.

Ingen i programmet, inte ens den coole Peter Pluntky, lyckas undanhålla tittarna att de till syvende og sidst bara är ett gäng vanliga, dödliga med ett gemensamt intresse för gamla prylar.

Och precis som med antikviteterna de värderar, så sitter experternas charm i avvikelserna och skavankerna.

Se senaste Antikrundan här (Peter Pluntky vinkar i klippets allra sista minut)

Med en touch av Ernst

Nu du, Ernst Kirchsteiger. Nu är jag dig på spåren. Jag har följt med dig till Sydsveriges alla hörn, till fantastiska platser som lämpar sig extra bra för panoramabilder och helikopteråkningar, och nu tror jag bestämt att jag har ringat in dina metoder.

Allting börjar med att du kommer till en ny plats. Som en modern renässansmänniska rör du dig mellan rum och natur med ditt skissblock. Du tänker så det knakar. Du tar in atmosfären. Du vinner invånarnas förtroende.

Sedan kommer Robert. Ni börjar försiktigt med arbetet. Ni tar in på hotell.

Morgonkaffet får ni knappt i er dagen efter, för du har så bråttom med att komma igång. Du är så ivrig, så pepp.

Men vad gör du egentligen när du kommer fram? Att Robban bygger och står i, det ser vi ju. Du går mest runt och småplockar. Igår hängde du upp ett tygskynke och staplade ett gäng lekarblock som man gjorde på 90-talet. Puh, vad svettigt. Fikadags.

Men vad hände sedan?

När du kom tillbaka från makrillsfisket så var pubben färdig. En massa nya möbler, el och belysning, som vi inte hade sett skymten av tidigare. Allt var på plats. Du slängde lite puts på eldstaden som Robban hade satt upp, Sedan kilade du fast en rundstav i en platta som Robban hade förberett och sedan satte du ihop den korrigerade plåtduschen. Med hjälp. Av Robban. Puh, vad svettigt. Dags för ett dopp i det blå.

Sedan var det dags att fiska ostron. Vada runt vid strandkanten en stund och dra med håven. Som i ett trollslag var matplatsen färdig när du kom tillbaka till Hällsö. Magiskt!

Nja, knappast. Problemet, Ernst, är att dina program lämnar mer att önska, jag vill se mer. Problemet är att du nästan verkar lalla runt, att du förmodligen gör mer än vad som visas, men mindre än du får kredd för.

Se där, jag har dig och din sommar som i en liten ask. Mystiken är död. Hade jag gjort det bättre själv? Nej, för problemet är att du är så förbaskat trevlig, så oemotståndligt charmig och att kameran älskar dig – nästan lika mycket som du älskar lärkträ.

En kvinna gör ingen sommar

Sommaren har kommit till Sverige och det märks, inte minst på tv-utbudet.

Sommar med Ernst, Sommartorpet, Grilla! och Sverige campar har alla en sak gemensamt – de har sin utgångspunkt i den svenska sommaren.

Ernst Kirchsteiger är som något väsen hämtat ur en folksaga. Han dyker upp från ingenstans när solen står som högst och ställer allt till rätta i de tacksamma semesterfirarnas inredningskaos. Vid sin sida har han Robert, som likt en Sancho Panza ser till att förverkliga sin mästares idéer men som samtidigt tar ner honom på jorden.

I Österlen skulle det byggas ett altandäck. Då tog Ernst hjälp av mannen i huset för att lägga plankorna rätt.

I örnnästet på Västkusten skulle det läggas trägolv. Återigen var det männen som fick genomföra det tunga arbetet.

I Grilla! får vi följa kocken Christian Hellbergs nedslag i det eldfängda Sommarsverige. Varhelst det luktar brandrök, så är han där och slänger på en korv eller en stek eller en marinerad grönsak. Det är förkläden och grilltänger och män, män, män. Män som byggt egna grillar, män som har gjort egna recept, män som grillar året om och så vidare.

Precis som i Sommar med Ernst så klipps kvinnor och barn pliktskyldigast in i programmet. De varvas med bilder på skön natur och fräsande kött. De är raka motsatsen till aktiva.

Och som det är på sommaren som husvagnskaravanerna drar ut likt cirkussällskap till campingplatserna i vårt avlånga land, så passar TV4 Plus på att visa vårens säsong av Sverige campar i repris. Även här är männen framträdande, med sina säregna intressen och hemgjorda brygder.

Vid en närmare eftertanke – på somrarna ökar alkoholkonsumtionen, de stora sportsändningarna tar över tv-tablåerna, pappaledigheter växlas in som om de vore trisslottsvinster, dagens alla måltider lagas till på grillen, det snickras och hamras och ojas och i centrum av alltsammans, av hela sommaren, står männen. Vi har jobbat fram någon sorts ensamrätt till sommaren. Höst, vinter och vår kan kvinnor och barn få ha för sig själva.

Du invänder säkert mot detta. "Kvinnor tycker, precis som män, att sport och och hemmafix och grillande är minst lika roligt!" tänker du kanske. Jag håller med. Frågan är varför detta jämlika intresse inte syns i TV4. Sommartorpet i SVT känns som en frisk fläkt i jämförelse.

Äntligen Ernst

I går kväll var det så äntligen dags för detta giganternas möte när både Martin Timell och Ernst Kirchsteiger gjorde om ett vardagsrum tillsammans. Programmet toppades dessutom med Isabelle Halling och snygge Björn Christiernsson. En ren Äntligen hemma-fest, kan man tycka och det började bra. Programmet innehöll massor med handfasta tips på basnivå, ovanlighetens skull. Det handlade om spackling, tapetsering, betonggjutning och renovering av gamla byråer. Allting kändes väldigt pedagogiskt, bortsett från att Björn inte berättade hur han fick loss betongbordet från gjutformen och träplattan från silikonet.

I kvällens huvudnummer stod Martin för grovgörat, medan Ernst mest sprang runt barfota och fikade. Mysfaktorn ökade dramatiskt och någonstans på vägen var det som om Martin och Ernst lyfte från marken och svävade iväg, i cirklar runt varandra. De upphörde att vara Martin och Ernst. Istället blev de som Bill och Bull, som Piff och Puff, som Merry och Pippin, ja, som Ian och Bert. Om Martin sa något rappt och försvann ur bild, så upprepade Ernst samma sak och försvann åt andra hållet.

Hur funkade det då? Hyfsat bra, skulle jag nog vilja påstå. Martin och Ernst må stormtrivas tillsammans, men de är lite för stora, var och en för sig, för att trängas i ett och samma rum. I fortsättningen hoppas jag att Äntligen hemma delar upp sina två fixstjärnor, så att de får det utrymme de förtjänar.

Sida 8 av 8« Första...45678
  • Senaste inläggen

  • Kategorier

  • Bloggare

    Powered by Authors Widget
  • Bloggtoppen.se
RSS

TvPlaneten

Leila bakar i Frankrike Foto:TV4

TV4 Play-världen

I TV4 Play kan du följa spännande serier, få inspiration i din matlagning, se engagerande dokumentärer och skratta åt härliga humorprogram. Se bland annat:

Senaste från Expressen

Se sport live på webben

Se din favoritsport direkt på C SPORTS

the_diff: 709
 
Annons
Annons
Annons
the_diff: 709