Någon borde skämmas. I annat fall skäms jag å deras vägnar.
Eurovision song contest brukar enligt min mening vara en ganska utdragen affär, med oceaner av dåliga framträdanden och intetsägande låtar. Men där brukar också finnas ljusglimtar, fest, fart, färg och en kamp om segern.
Igår gick den första av två semifinaler av stapeln och vore det inte för att jag hade påpekat det, så hade min schlagerälskande fästmö inte haft en aning om detta. Var var peppen? Var fanns hajpen? Här samlas halva Europa och värmer upp inför den stora finalen, men i Sverige får det inte i närheten lika mycket uppmärksamhet som var och en av de hundra kvaltävlingarna på svensk mark.
SVT:s och övriga svenska mediers styvmoderliga behandling av den första deltävlingen har kanske sin förklaring i att Sverige inte tävlar förrän på torsdag. Det betydde samtidigt att inga svenskar fick rösta i gårdagens omröstning, vilket knappast bättrade på känslan av angelägenhet.
Min fästmö, som hemma går under namnet Emelie, saknade framför allt galakänslan och jag håller med henne. Kvällens värdar syntes bara tre gånger i rutan. Resten av tiden varvades framträdanden med de sedvanliga små videosnuttarna. Live-känslan infann sig aldrig. Det hela kunde lika gärna ha avgjorts med en omröstning på Internet. Rösta på ditt favoritklipp, typ.
Kvällens stora snackis, den irländska kalkonen Dustin, kvalade tack och lov inte in i finalen. Och nog var det lite pinsamt att Irland skickade en barnprogramsdocka till Belgrad, men inte i närheten lika skamligt som att flera andra länder på fullaste allvar också hade lagt ribban på en Bolibompa-nivå; Estlands gubbsjuka barnramsa, Moldaviens duett med en nallebjörn, Belgiens låtsasspråkbidrag, Azerbajdjans änglar och djävlar samt Bosnien-Herzegovinas pantomimande Nikke och Mojje-kopia.
Bland de bidrag som gick vidare fanns oroväckande många Charlotte Perelli-kloner, vilket kommer att göra det svårt för Sverige att stå ut i finalen. Att låten Hero är så oändligt mycket bättre än Norges, Armeniens, Greklands eller Polens låtar känns inte betryggande nog. Risken är stor att det blir klyftor och ben som i slutet avgör hela tävlingen.
Så här i efterhand kan sägas att ni som av någon anledning missade tisdagens semifinal kan skatta er lyckliga. Eller som kvällens stora behållning, Kristian Luuk, sammanfattade: "Det här var 19 av Europas länder, jag hoppas att inga fler världsdelar tittade".
Comments Off
