Vårens tv-serie kan utan tvekan bli boxningsdramat Lights out från FX som tidigare bland annat ligger bakom mästerverket The Shield och Sons of Anarchy.

Lights out, som hade amerikansk tv-premiär igår, handlar om en före detta tungviktsmästare i 40-årsåldern som försöker sig på en comeback, och har fått mestadels bra recensioner av de tunga tv-kritikerna. Skådespelarensemblen hyllas bland annat, och konstigt vore väl annat med namn som David Morse och Stacy Keach i några av rollerna.

Slomo-våld med blod och saliv, ångande sex, hårda karlar, fräcka boxarnamn som “Death row” Reynolds, slemmiga promotors, moraliska dilemman, skumma maffiakontakter och liknande härligheter hör till ingredienserna.

Jag har inte haft tillfälle att se piloten än men lovar att återkomma med utlåtande när jag har gjort det.

Let’s get ready to rumble, som man säger.

Klassisk tv-deckare eller Arne Hegerfors? Foto: SVT

Det var ju helt otroligt vad långt och segt nostalgiprogrammet Sportspegeln 50 år var igår men till slut kom guldkornet – Arne Hegerfors i den klassiska Sportspegeln-kavajen och en mustasch som skulle få självaste Magnum PI att skämmas. Herregud vad 70-talet var vackert.

Vill du se hela programmet kan du göra det här. Det odödliga tresekundersklippet med Arne Hegerfors mäktiga pröjsare kommer drygt 40 minuter in.

Vill du veta historien bakom mustaschen kan du se det i det här programmet, ca 20 minuter in.

Jürg Capol, Per Elofsson och Jonas Karlsson delar stjärterum. FOTO: SVT

Både i lördags och söndags käkade jag sen frulle och såg på skidor från Gällivare i SVT. Ett vintertecken så gott som något. Men jag blev lite full i skratt när André Pops bjöd in gäster till Vinterstudion.

För det är allt en klen liten soffa de fått till. I alla fall om den invaderas av tre män samtidigt. Det här med att hålla säkerhetsavstånd var inget som det sysslades med i den soffan. Kolla in när FIS tävlingschef Jürg Capol diskuterar masstartens vara eller icke-vara och skaver axel med Per Elofsson som i sin tur skaver axel med Jonas Karlsson.

Såg himla obekvämt ut.

Det drar igång cirka tre minuter in i klippet (se vad bredbent skönt Per och Jonas sitter innan Jürg kommer):

Har du nånsin retat upp dig på en sportjournalist och önskat att personen ifråga ska få ordentligt med stryk? Då får du ditt lystmäte här när Fotbollskanalens reporter Anna Brolin får känna på mer än hon kanske önskade i ett mycket roligt (ja, jag tycker uppenbarligen att det är roligt när tjejer får stryk) inslag med Rickard Nordstrand, världsmästaren i thaiboxning.

Bakgrunden är att Anna Brolin har fått snilleblixten att låta Nordstrand illustrera en del av de fula överfall som holländska spelare ägnade sig åt i VM-finalen mot Spanien. Han illustrerar på henne, och han håller inte tillbaka om man säger så. Eller jo, det gör han givetvis men det räcker i alla fall.

Förmodligen hade det varit ännu roligare, och avsevärt mera pk, om Patrick Ekwall fått stryk av en kvinnlig världsmästare i thaiboxning. Men för tillfället får vi nöja oss med det som bjuds.

Häromdagen bombade han ut självaste Roger Federer från Roland Garros. I morgon fredag ska han spela semifinal mot tjecken Tomas Berdych, och alla verkar redan ha tagit ut i förskott att han kommer att stå mot Rafael Nadal i en Grand slam-final på söndag.

Svensk tennis är kanske äntligen på väg tillbaka mot åtminstone en liten del av den där gamla magin från 70- och 80-talet med sköna lirare som Björn Borg, Stefan Edberg och Mats Wilander.

Här är ett 10 år gammalt klipp från TV4 Skaraborg med en gänglig 15-årig supertalang som har finnar i pannan och sedan länge har insett att man måste satsa hårt och glömma ett normalt tonårsliv för att bli en vinnare. Man kan väl säga att det lönade sig.

Lite udda, eller väldigt mycket lokal-tv, blir det i slutet när reportern börjar fråga Robin om eventuell kärlek på touren och sen undrar om han föredrar Navratilova eller Kournikova – en lesbisk kvinna gammal nog att vara hans mamma eller världens då kanske hottaste 18-åring. Klurigt.

Göran Zachrisson är inte bara verbalt begåvad, han är stilig också. FOTO: Bertil Ericson/Scanpix

Relativt sportintresserad som jag är hamnade jag häromkvällen framför golf på nån av Viasats sportkanaler och kunde efter bara några minuter konstatera hur ohyggligt tråkig golf är som tv-sport. Det var uppenbart vad som fattades – kommentatorsgeniet Göran Zachrisson.

Ingen kan som den levande legenden Zacke förvandla den helt stillastående, närmast katatoniska, sporten golf till fantastisk tv-njutning med filosofiska utläggningar om att greenen ser ut som en fläskkotlett modell mindre eller vilka fantastiska räkmackor som serveras i klubbhuset på en viss golfbana.

Bättre tv-kommentator än Göran Zachrisson finns förmodligen inte. Man behöver inte ens se tv-bilderna, det räcker med att lyssna för att livet ska bli lite skönare att leva.

Lyssna på hans närmast hypnotiska stämma här.

För fler briljanta Zackeismer kan du kolla här.

Tomas Brolin har varit min favorit i Mästarnas mästare ända till gårdagens program då han fegade ur totalt och det blev Louise Karlsson som motståndare i den fåniga nattduellen (“Ja, att fånga ett svärd som ramlar ner när som helst är det perfekta sättet att ta reda på vem som är den störste idrottaren! Woohoo!”) istället för det självklara valet Tomas Johansson.

Självklart tycker jag eftersom Louise Karlsson är den mest självskrivna finaldeltagaren av alla medverkande, till skillnad från Tomas Johansson som kommit typ sist i alla tävlingar och nu tack vare Brolin fick fripass till en ganska oförtjänt finalplats.

Hade det gått riktigt illa kunde Louise ha missat finalen eftersom mesen Brolin inte själv vågade välja finalmotståndare utan lät slumpen avgöra genom att dra spelkort.

Tur att Louise Karlsson slog ut Brolin och fortfarande är kvar i tävlingen, annars hade nästa veckas final varit rena skämtet.

Ja, inte för att mitt liv hänger på vilka som är i final i Mästarnas mästare, men ändå liksom.

Starka känslor och stor dramatik. Foto: Scanpix

Nu har OS börjat på riktigt. Tack för det, Charlotte Kalla! Och tack till Marcus Hellner som tappade flåset och till Johan Olsson som åkte vilse. För hela behållningen med att kolla på män som snorar ikapp iförda helkroppsstrumpa går ju förlorad om det inte blir någon sorts dramatik i det hela.

För en synnerligen oinsatt sportfantast är det just dramatiken och känslorna som ger mersmak. Att över en halvtimmes skidåkning till slut kokas ner till att handla om en och en halv sekund, det är drama. Att det för Marcus Hellner inte handlar om en halvtimme, utan om år av förberedelser, ger det hela en extra nerv, men som tittare måste jag få min fix här och nu.

Charlotte Kalla bjöd också på stort tv-drama. Guldet var en bonus. Vågar vi hoppas på fler?

I går kväll fastnade jag framför snowboardcrossfinalerna, trots att det inte fanns några svenskar med i startfältet. Men det gjorde inget, för denna unga OS-gren är tillräckligt dramatisk i sig själv. Stor underhållning hela vägen fram till prispallen.

Och konståkningen, med de överlyckliga kineserna Shen Xue och Zhao Hongbo, som efter sina perfekta genomföranden inte bara lyckades ta hem Kinas första guldmedalj i paråkning efter nytt poängvärldsrekord, utan som dessutom måste sägas ha höjt ribban för samtliga utövare. Jag var förvisso inte vaken när det hände, men gör som jag och spana in deras korta program HÄR och deras fria program HÄR (som även innehåller de kinesiska silvermedaljörernas fantastiska åk) och låt dig hänföras!

I kväll fortsätter det med mer längdåkning, damernas snowboardcross och svensk debut publikfavoriten curling.
OBS! För exakta tv-tider – besök TVplanetens stora OS-tablå!

En smårolig film om hur Superbowl hade sett ut om regissörer som Quentin Tarantino,  David Lynch, Jean-Luc Godard eller Werner Herzog hade producerat sändningen. Lite av ett hastverk, men Wes Andersons version känns till exempel mitt i prick. Jag jag vill se den filmen. Nu!

Snacka om att man är en sucker för formatmallad indiefilm.

Om ni ändå vill se en förstklassig film om amerikansk fotboll av en distingerad regissör på riktigt, så finns ju alltid den här utmärkta rullen:

Reklamtid under Super Bowl kostar inte bara skjortan utan hela garderoben och lite till, men tydligen var det inte så väldigt mycket spännande som hade producerats till årets stora sporthändelse.

Enligt dagens rapporter var det mest uppseendeväckande i reklamväg att David Letterman den här gången fick sällskap i tv-soffan inte bara av Oprah Winfrey utan dessutom konkurrenten Jay Leno. Själva reklamen i sig var väl inte speciellt upphetsande, det mest intressanta var att Leno och Letterman gjorde något tillsammans efter de senaste veckornas ganska hårda ordkrig angående Tonight show-bråket.

Filmen spelades in under stort hemlighetsmakeri in i New York i tisdags i förra veckan då Jay Leno hade smugglats in i Ed Sullivan Theatre på Broadway i lösmustasch. Idén var David Lettemans och stämningen mellan honom och Leno var enligt Lettermans producent Rob Burnett “väldigt trevlig och väldigt professionell”.

Årets film var alltså en uppföljning på den som sändes under Super Bowl 2007:

Min egen favorit är den här gamla Britney Spears/Pepsi-klassikern där Bob Dole av alla människor sitter och hetsar upp sig över Britney i slutet. I sällskap med sin hund!