Jamie Hyneman och Adam Savage i Mythbusters hälsade på president Barack Obama i Vita huset. FOTO: Charles Dharapak/Susan Walsh/Scanpix

Det här är en tv-nyhet jag gillar. I ett pressmeddelande från Discovery Channel bekräftar USA:s president Barack Obama att han ska vara med i Mythbusters.

Obama vill att programledarna Adam Savage och Jamie Hyneman ska testa en gammal antik myt. Den grekiske filosofen, matematikern och uppfinnaren (och mannen bakom uttrycket Eureka!) Arkimedes påstås ha använt ett fiffigt spegelsystem som med hjälp av solens strålar satte stopp för – och eld på  – romarnas framfart i Syracusa. Det är detta spegelarrangemang Obama vill se om det går att återskapa.

Flera gånger tidigare har Mythbusters slagit hål på just denna myt men enligt pressutskicket ska programledarna nu ha nya, oanande möjligheter till buds. Avsnittet kommer att sändas i USA den 8 december. (Jag ska kolla med Discovery i Sverige när det kan tänkas visas här.)

Men det roligaste med pressmeddelandet var helt klart presidentens uttalande:

“I can announce today that I taped a special guest appearance for their show, although I didn’t get to blow anything up… I was a little frustrated about that.”

En president med humor. How ’bout that.

Click here to view the embedded video.

I dag är det exakt ett år sedan Barack Obama svor presidenteden och blev USA:s första afroamerikanska president. “Barry O” var länge en underdog i kampen mot Hilary Clinton om platsen som demokraternas presidentkandidat, men allt eftersom primärvalen blev framgångsrika, så framträdde Obama mer och mer som en ledare.

Efter primärvalet i New Hampshire gav han ett segertal som sände rysningar längs ryggraden på alla som tittade. Black Eyed Peas-medlemmen Will.i.am fick en idé om att göra en sång av Obamas tal och tillsammans med ett gäng skådespelare och artister så spelade han in musikvideon “Yes we can”, som blev en omedelbar hit och bland annat vann en Emmy. Inte särskilt länge sedan, alltså, men redan en modern klassiker.

I videon ser vi tv-stjärnor som Alfonso Ribeiro, Amber Valletta, Bryan Greenberg, Eric Balfour, Harold Perrineau, John Schaech, Kate Walsh, Kelly Hu, Maya Rubin, Nick Cannon, Sam Page, Sarah Wright, Shoshannah Stern, Tatyana Ali och musikartister som Nicole Scherzinger,  Scarlett Johansson, John Legend och så förstås initiativtagaren Will.i.am.

Yes we can. Och nu är det din tur att visa vad du kan. Vi har startat en omröstning där du kan påverka vilken reklamfilm som Yes ska sända i TV4. Dessutom kan du vinna fina priser, som till exempel vardagslyx för tusentals kronor. Gå in och rösta HÄR!

Nu på måndag den 28 september flyttar David Letterman från TV400 till TV4 Komedi och får dessutom en mycket bättre sändningstid – klockan 22:55 måndag till fredag.

Gäst i måndagens program är ingen mindre än USA:s president Barack Obama som samtalar med Letterman i en i veckan mycket omtalad intervju. Letterman och Obama pratar bland annat om vad som hänt under sommaren – ”my daughters were just goofing off, I unfortunately couldn´t do that”, och om hur länge presidenten varit svart.

Programmet gav Letterman de högsta tittarsiffrorna sedan 2005 när Oprah Winfrey var på besök.

Har du inte TV4 Komedi eller är upptagen med annat på måndag runt elvatiden på kvällen så kan du kolla en kort recap av mötet här ovan.

Visste du att Barack Obama har varit med i Nyhetsmorgon? Hela fem gånger?

Den otroligt användbara databassajten Internet Movie Database är ett ovärderligt verktyg för såväl nöjesjournalister som filmentusiaster, så kallade cineaster, och för alla som vet precis hur den där skådespelerskan ser ut, men som inte kan komma på namnet eller vilken film hon var med i, den som var så bra…

Jag är säkert inne i databasen minst fem gånger i veckan och den har ännu inte gjort mig besviken. Här finns precis allt och alla. Detaljrikedomen är hisnande. Men Barack Obama, USA:s president, i Nyhetsmorgon? Det skulle jag ha kommit ihåg.

Vid en närmare titt visar det sig att mängder av celebriteter har dykt upp i programmet – främst i klipp och inköpta inslag. Dessa klipp ligger bakom Barack Obamas handfull besök i programmet. Han har alltså dykt upp i olika klipp.

Skådespelerskan Kate Winslets filmografi toppas av hennes medverkan som skådespelerska i Nyhetsmorgon. Som grädde på moset, typ, och då består moset av filmer som Heavenly creatures, Titanic, Holy Smoke, Eternal sunshine of the spotless mind och resten av Kates karriär. Hennes medverkan i Nyhetsmorgon, i det här fallet ett klipp ur nya filmen The Reader, är grädden.

Det här bådar inte gott. Om alla de gånger en film- eller tv-personlighet dyker upp i ett klipp ska redovisas på världens största, och hittills bästa, filmdatabas, så kommer den snabbt att fyllas med skit. Tänk dig själv hur många nyhetssändningar som använt klipp på till exempel George W Bush. Hans filmografi skulle kunna spränga sajtens servrar på en dag. Dessutom skulle han lätt klå Tilde de Paula i antalet Nyhetsmorgonframträdanden. Hon har enligt databasen bara medverkat 44 gånger i programmet, det vill säga nio gånger så mycket som Barack Obama.

Barack Obama har nu varit USA:s president i en dryg vecka och ända sedan han tog över, så har han jobbat hårt för att riva upp och göra om allt som föregångaren ställde till med.

George W Bush tog farväl av presidentposten som en av de minst omtyckta presidenterna någonsin. Lite krasst kan man säga att allt han gjorde var fel. Alla avgörande beslut som fattades tycks ha fått katastrofala följder, för Bushs egen popularitet, men också för stora delar av omvärlden.

Det snackas en hel del om att Barack Obama har en hög moral och en stabil värdegrund; att den nye presidentens rakryggade hållning på sin springare är tillräckligt för att få amerikanerna och oss andra att sträcka på oss lite extra och anstränga oss lite hårdare för det goda och rättvisa här i världen.

I det långa loppet kan det nog stämma. Men just nu hade vem som helst kunnat sköta presidentskapet med bravur. Receptet på framgång är nämligen så simpelt att till och med en liten, knubbig och flintskallig man med pliriga ögon har klarat av det.

Det är bara att göra tvärtom.

I Seinfeld-avsnittet "The opposite" kommer en miserabel George Costanza till insikten att om allt han har gjort i sitt liv har lett till misslyckande, så borde ju det motsatta beteendet leda till lycka.

Jerry formulerar en enkel tes: "If every instinct you have is wrong, then the opposite would have to be right."

Costanza fortsätter att lyssna på sin instinkt, men gör sedan precis tvärt emot. På bara några dagar har han fått det liv han alltid önskat sig. Hey presto!

Barack Obama behöver ingen instinkt. Han har nämligen ett facit: "Ta allt som George W Bush någonsin beslutade och besluta det rakt motsatta." Hittills verkar det fungera bra.

Guantánamo-fängelset ska läggas ner, samtal ska inledas med arabvärldens samtliga ledare, trupperna ska ut ur Irak och den internationella insatsen i Afghanistan ska förstärkas, USA verkar för vapenvila i Gaza, Obama lägger den aggressiva utbyggnaden av en europeisk missilsköld på is, Obama riktar sitt stimulanspaket till det amerikanska samhället istället för till bankerna…

Listan på åtgärder som går rakt emot tidigare direktiv kan göras lång. Och då har det bara gått en vecka ännu.

När arbetet med att av-Bushifiera presidentskapet är över och det ska fattas beslut utan att luta sig mot gamla synder, så kan det dock kännas skönt för oss andra att det är just Barack Obama som sitter vid makten och inte George Costanza.

Jag såg den utmärkta, Sundance-nominerade, Oscar-tippade dokumentären I.O.U.S.A. i Dokument utifrån igår. Den handlade om USA:s superskuld på bortåt 10 000 000 000 000 dollar. Det skadeglada skrattet fastnar liksom i halsen. Nu ligger förvisso George W Bushs oansvariga administration bakom tre av dessa tio biljoner dollar, men om kommande presidenter inte får bukt med problemet så riskerar USA att gå i konkurs om bara ett halvsekel. Och vi andra lär följa med ner i detta avgrundshål, för vem vill driva in en skuld från Jordens tyngsta militärmakt? Inte jag.

En sak som slår mig är att så gott som alla amerikanska dokumentärer måste ha sett likadana ut sedan urminnes tider. Som tittare får man följa en eldsjäl som ger sig ut för att söka eller för att sprida sanningen. Med jämna mellanrum klipps så kallade voxpops in, klipp där "vanligt folk" får svara på frågor eller uttrycka en åsikt. Växelvis bjuds tittaren på överpedagogiska, animerade inslag, som är tänkta att åskådliggöra och förenkla ett komplicerat resonemang eller händelseförlopp. Som en blandning mellan instruktionsfilm och informationsfilm.

Visst, det fungerar – det fungerar till och med utmärkt. Men man undrar ändå: borde det inte krävas något mer nydanande för att nomineras till en Oscar? Fast det är klart att när innehållet är så här uppseendeväckande, så spelar kanske formen en mindre roll.

Just nu uppgår USA:s statsskuld till hutlösa 177 000 dollar per amerikan. Enligt Riksgäldens hemsida är motsvarande siffra för Sverige bara uppe i 130 000 kronor per svensk. Möjligen ett fall för Lyxfällan – men inget man vinner en Oscar med, direkt.

År 2263 har människan utforskat hela galaxen. Hela Jorden är täckt av stadsbebyggelse och bilarna flyger fram över marken. Så ser framtiden ut om man får tro Luc Bessons 90-talsrulle Det femte elementet. Om bara 250 år semestrar vi på andra planeter. Om bara 250 år kan en svart man bli president i USA och hela världen.

Jag kommer ihåg när Det femte elementet gick upp på biograferna. President Lindberg, spelad av Tommy Lister, fungerade som en markör för att filmen utspelade sig i framtiden. Det var liksom komiskt och kändes framför allt som något väldigt avlägset.

Året därpå kom Deep Impact, med Morgan Freeman som president Beck. Filmen utspelade sig inom en nära framtid. Jorden stod, precis som i Det femte elementet, inför ett hot från yttre rymden. Den här gången kändes det inte lika osannolikt med en amerikansk president som var svart. Det gjordes ingen poäng av Morgan Freemans hudfärg. Tom Beck hade lika gärna kunnat spelas av en vit skådespelare.

Förvisso är Tom "Tiny" Lister och Morgan Freeman helt olika till person och utseende. Freeman känns mer seriös och pålitlig – som någon man skulle rösta på. Men bortsett från det så hade något ändå hänt. Hjulen hade satts i rörelse borta i Hollywood. Plötsligt var inte presidentrollerna vikta enbart för ljushyade män.

I tv-serien 24 känns rollbesättningarna av president David Palmer och senare hans bror Wayne Palmer som klockrena och inget att fundera över. Inte förrän verkligheten överträffar dikten. Inte förrän nu.

När Barack Obama tar över presidentposten i USA på tisdag, så gör han det med ett otroligt starkt stöd bakom sig. Ingen som jag har pratat med tycker egentligen att det är "ett stort steg framåt" utan snarare att "det är på tiden". Vi har stått vid det här vägskälet länge nog och trampat och bara väntat på att de amerikanska väljarna ska komma hit och välja rätt väg. Och jag måste säga att även om tanken på en svart president i Vita huset är en vacker tanke, så har den varit desto vackrare att se på film och i tv-rutan. När drömmen nu blir verklighet, så blir den det i direktsänd television. Barack Obama håller sitt installationstal och svär presidenteden från västra trappan på Capitolium i Washington, med utsikt över Lincoln-monumentet, där Martin Luther King Jr höll ett minst lika historiskt tal för drygt 45 år sedan.

Jag kan inte tänka mig vackrare teve än så.

Markera i kalendern:
Tisdagen den 20 januari 2009
Barack Obamas presidentinstallation – 17:30 – TV4

Så var ännu ett år till ända och det har blivit dags att sammanfatta 2008. Vissa tv-händelser är inte ens vaga minnen längre, medan andra har etsat sig fast för en lång tid fram över.

ÅRETS RAKETKARRIÄR
Björn Gustafsson
Allt Björn Gustafsson den yngre behövde, för att bereda sig en väg till svenska folkets hjärtan, var en akustisk gitarr och en scen av Melodifestivalens storlek. Den 21-årige komikern hann både med att gå in i väggen och att göra comeback, samt ge ut sina samlade livsverk på dvd, under detta händelserika år.
TV-bloggen: Sveriges nye humor-Messias

ÅRETS KALLDUSCH
Strejken
Författarstrejken i Hollywood ledde till förbättrade villkor för manusförfattarna, men först efter att produktionsbolagen vägrat att samtala med författarnas organisation WGA i flera månader. Vi tv-tittare lider fortfarande av sviterna efter parternas oförmåga att komma överens.
TV-bloggen: Vad händer med dina tv-serier efter strejken?

ÅRETS UPPRYCKNING
Efterlyst
Efterlyst är ett av TV3:s äldsta program och det kändes verkligen. Men så hände något under 2008 – rekonstruktionerna försvann, mossigheten sopades ut och studion gjordes om. Efterlyst har aldrig varit så på tårna som det är idag och Leif GW Persson har aldrig känts så angelägen. Helt plötsligt känns det som om programmet är med och skapar kriminalhistoria. Efterlyst var helt klart värd Kristallen den plockade hem i år.
TV-bloggen: Tips till Efterlyst kunde ha stoppat Englas mördare

ÅRETS EFTERLÄNGTADE
Big love
Jag är en sucker för det varma och komiska familjedramat Big Love. Det var verkligen på tiden att serien kom till svensk television under 2008 och nästa år fortsätter härligheten.
TV-bloggen: Tre fruar är bättre tv än en

ÅRETS FEST
Fotbolls-EM
Den här titeln skulle kunna gå till Melodifestivalen om det inte vore för att Björn Gustafsson stal hela showen och juryn gav bort segern till Charlotte Perelli. Årets fest 2008 heter Fotbolls-EM i TV4. I en månads tid handlade allt om fotboll i kanalen och varenda helg var som att gå på festival. Visst, Sverige åkte ur i gruppspelet, men det spelar ingen roll, för övriga nationer bjöd på så gastkramande matcher att alla annan fotboll kändes tråkig i flera månader efter mästerskapen.
TV-bloggen: Släck era facklor och låt högafflarna vila

ÅRETS COMEBACK
Ernst Kirchsteiger
Ernst Kirchsteiger bytte kanal från SVT till TV4 under hösten 2007 och stämplades snabbt som en svikare och en sell out. Inte blev det bättre av den osammanhängande Ernst vi fick se i Första, andra, tredje samma år. Herr Kirchsteiger var uträknad. Magin var som bortblåst.
Men efter gästinhopp i Äntligen hemma så visade Ernst var skåpet skulle stå med sitt eget program, Sommar med Ernst. Vilken succé! Och vilket program. Trots att allt kändes tillrättalagt och hårdmallat så gick det inte att sluta titta! Ernst Kirchsteiger är återigen ett hyllat namn på tv-stjärnhimlen.
TV-bloggen: Vilken fullständigt underbar Ernst, hörni!

ÅRETS SEGASTE
Sanningens ögonblick
Sanningens ögonblick hade premiär 2008 och Pontus Gårdinger visade en gång för alla hur man gör tillgjord och oäkta television. Med de konstlade pauserna och deltagarnas märkliga reaktioner kändes det som om programmet gjorde parodi på sig självt.
TV-bloggen: Tortyr som tv-underhållning

ÅRETS FLOPP
Hitmakers
Någon?

ÅRETS KLÄDVAL 1
Kostymen
Lasse Lagerbäck hade med sig träningsoverallen till Fotbolls-EM i Österrike-Schweiz, men när det var match så drog han på sig sitt nyaste vapen – kostymen. Jisses, vad snygg han blev, vår förbundskapten. Den där kostymen kan ha haft en avgörande betydelse för att Lasse Lagerbäck inte tvingades avgå efter mästerskapen.
TV-bloggen: Lasse Lagerbäck – i kostym!

ÅRETS KLÄDVAL 2
Barfota
Nu tänker du förstås på Ernst Kirchsteiger, men det gör ine jag. Ernst har varit barfota bra mycket längre än under 2008. Nej, jag tänker på Muntazer al-Zaidi som valde att ta av sig skorna under en presskonferens med George W Bush. En relativt ny händelse, som redan blivit en klassiker.
Nyhetskanalen.se: Skoattack mot Bush

ÅRETS PISSLJUMMA
Dansbandskampen
Lars-Kristerz vann första säsongen av Dansbandskampen. Snark och dubbelsnark! Dansbanden Lars-Kristerz och Scotts har hängt med från första avsnittet i utslagstävlingen, vars upplägg skulle ha ratats som orättvist av vilken femåring som helst. Dansbandskampen engagerade inte på något plan och det är för mig ett mysterium att programmet får en säsong till.
TV-bloggen: Dansbandskampen – tack för att du finns

ÅRETS EXPORT
Alexander Skarsgård
Det lossnade äntligen för unge herr Skarsgård borta i Amerikat. Som vampyrviking i True Blood och som officer i Generation Kill. Som han har väntat på det här. Vad man blir stolt.
TV-bloggen: Pretty fuckin´ ninja

ÅRETS ANTIKLIMAX
OS i Peking
Egentligen missade jag hela olympiaden, då jag tack och lov befann mig på bröllopsresa under hela perioden, men jag har förstått att det var ett antiklimax utan motstycke. Två ynka medaljer blev det för Sveriges räkning. Personligen tycker jag att Kevin Borgs seger i Idol 2008 var ett stort antiklimax. Killen hade ju redan varit med i maltesiska melodifestivalen vid ett flertal tillfällen. I finalen tävlade han mot en tjej som just gått ut högstadiet. Han vann Idol – jaha, och?
TV-bloggen: Snopet OS

ÅRETS DÅLIGA OMEN
TV-återvinning
Det oroar mig att amerikanska tv-bolag kopierar sina gamla framgångar och skär ner på verksamhet som bryter ny mark. Det oroar mig att American Gladiators gick så bra i USA och det oroar mig att Melrose Place ska spelas in på nytt, precis som Beverly Hills. Det oroar mig att Robinson kommer tillbaka nästa år.
TV-bloggen: Television utan framtidsvision

ÅRETS KRIGSFÖRKLARING
Wallander
Ytterligare ett tjog kriminalfilmer som går direkt till tv är på väg. Allihop bygger på deckarförfattarnas förlagor och allihop kommer att anpassas för den internationella tyska tv-marknaden. Det här är terrorism.
TV-bloggen: Wallander-terror

ÅRETS FRISPEL
Idol-Lars
Lars Eriksson anmäldes till Idol av en kompis. Trots det hävdar han att hela Idol-äventyret var en noga uträknad plan, som först gick ut på att göra sig ett namn och få ut sin egen musik, men som senare gick ut på att vända hela "äckliga" Idol mot sig självt. Detta gjorde Lars genom att sprida andliga budskap i sin Idol-blogg och genom att klä ut sig inför sina framträdanden. Vilken plan! Lysande, Sickan!
TV-bloggen: Tillåt mig att gratulera

ÅRETS HISTORISKA TV-HÄNDELSE
Barack Obama vinner valet
Det var en historisk händelse. En viktig sådan. Om man av någon anledning kände sig osäker på detta faktum, så hjälpte valvakornas nyhetsankare gladeligen till med att banka in hur historiskt det hela var. Ordet historiskt har nog aldrig nämnts så många gånger under en och samma sändning förut. Det var med andra ord en historisk sändning.
TV-bloggen: Aldrig förr har så många sagt så lite under så lång tid

Det var det! Har du några tv-ögonblick som förgyllde året för dig? Berätta i kommentarsfältet nedanför!

Vill du veta vilken tv-serie som var årets bästa? Eller kanske vilken som var årets märkligaste? Missa då för bövelen inte att läsa mina kollegors sammanfattning av 2008 här:
Thunman Sköld: Tv-året 2008
och
Foghagen: Tv-året 2008

Gott Nytt År!

Jag läser på BBC News att Barack Obamas kodnamn har offentliggjorts. Alla Secret Services skyddsobjekt måste nämligen ha kodnamn för att underlätta vid snabb radiokommunikation. Barack Obamas kodnamn är "Renegade".

"Renegade"?

Jag vet att det betyder överlöpare eller någon som byter sida (vilket i och för sig är ett helt ologiskt kodnamn på någon som står för principfasthet, nästan lika irrelevant som George W Bushs kodnamn "Trailblazer", vilket betyder att han går sin egen väg som en banbrytare), men allt jag kan tänka på är Lorenzo Lamas pajiga rollfigur i tv-serien Renegade. Jisses!

Tydligen måste alla inom samma familj välja namn som börjar på samma bokstav. Michelle Obama går helt sonika under namnet "Renaissance", och döttrarna heter hädanefter "Rosebud" och "Radiance". Åtminstone vad Secret Service anbelangar.

Här är lite kodnamn som andra presidentpar har haft genom tiderna:

John och Jacqeline Kennedy – Lancer och Lace
Lyndon och Lady Bird Johnson – Volunteer och Victoria
Richard och Pat Nixon – Searchlight och Starlight
Gerald och Betty Ford – Pass key och Pinafore
Jimmy och Rosalynn Carter – Deacon och Dancer
Ronald och Nancy Reagan – Rawhide och Rainbow
George och Barbara Bush – Timberwolf och Tranquility
Bill och Hillary Clinton – Eagle och Evergreen
George och Laura Bush – Trailblazer och Tempo

I går natt hade jag tänkt bänka mig framför valvakorna, åtminstone en liten stund. Men jag slocknade snabbare än hoppet i McCains bröst. Min kollega Anders Foghagen höll ställningarna.

Så i morse såg jag fram emot en orgie i valvakegodis i frukost-tv: långa tal, firande människor och stora personligheter som talade om den historiska betydelsen av utgången i det amerikanska valet. Yummy!

Men icke.

Morgonsofforna i SVT och TV4 hade fastnat i samma loop. Jag hann se fyra nyhetssändningar, i båda kanalerna, och trots den rigorösa bevakningen och de många gästerna som kutat runt mellan vakorna i natten, så lät allting exakt likadant. Exakt samma Obama-klipp, exakt samma McCain-klipp, exakt samma rapporter från respektive kampanjers valvakor och exakt samma Mona Sahlin i samtliga nyhetssändningar, i båda kanalerna, hela morgonen.

Mellan sändningarna växlade SVT och TV4 gäster i soffan med varandra och den enda märkbara förändringen under morgonen var att alla pratade om valet som "ett historiskt val", för att senare prata om det som "precis som många andra sagt så har det varit ett historiskt val" till "ordet historiskt känns kanske uttjatat, men det här är ett historiskt val".

Aaaargh!

Jag undrar hur det lät i natt. Började det kanske med "vad som kan bli ett historiskt val", vidare till "vad som ser ut att kunna bli ett historiskt val", svisch förbi "vad som är på väg att bli ett historiskt val" till "vad som redan är ett historiskt val"?

Jag har läst någonstans att om man slår sig hårt i pannan upprepade gånger, så kan man utveckla ett patologiskt beteende. Gäller detsamma om man utsätter sig själv för morgonsändningarnas repetitioner? Kan man bli psykopat av frukost-tv?