Robinson Filippinerna. Inflikta: Misha och Paolo Roberto. FOTO: Daniel Ohlsson/TV4
Låt mig först bara säga: Bravo, TV4. Jag gillar verkligen att kanalen lagt säsongens Robinson på torsdagkvällar. Som helgnöje känns nämligen dokusåpan förbrukad. Och då talar jag om dokusåpor i allmänhet, inte bara överlevnadsvarianten. Men en sketen torsdagkväll? Då passar det finemang.
Annons:
Robinson, SOS Västkust, Mitt i naturen, Studio Natur... många svenska program på torsdagar. FOTO: Daniel Ohlsson/TV4, Magnus Selander/Kanal5, Anna Snäll/Elisabeth Ohlson Wallin
Whoa! Vilken tv-torsdag! Det var länge sedan så många egenproducerade program trängdes med varandra på ett liknande sätt. Och där jag faktiskt är sugen på att se flera av dom. Återigen får jag lov att tacka Play-kanalerna som ger mig välbehövliga andrachanser. Men kolla in utbudet i kväll under primetime:
Det behövs inte bara starka personligheter - utan färgstarka också - i Robinson. FOTO: Daniel Ohlsson/TV4/Henrik Montgomery/Scanpix
I dag blev det så klart att Robinson får en ny chans i höst i TV4. Från och med nu kan du som är intresserad söka till programmet, som även den här gången kommer att ledas Paolo Roberto. Tji fick alltså alla medieolyckskorpar som gjort sitt bästa att kraxa död och nedläggning över realitytävlingen.
Nästa lördag är det dags för nya Robinson. Robinson Karibien. Förra omgången var jag i hög grad engagerad och hade mina favoriter i Erik Billing och Anna Lundh . Men då bidde det den jag gillade minst som vann, Ellenor Pierre.
Robinson är över för den här gången och när Ellenor tog hem träskulpturen i lördags kväll så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Sverige tycks delat i två läger – de som tycker att fel vinnare vann Robinson och de som tycker att fel vinnare vann Robinson.
Du läste rätt.
Nu har jag förvisso inte pratat med hela svenska folket, men så gott som alla jag har pratat med tycker att Ellenor inte förtjänade att vinna Robinson. Så hur kommer det sig då att de är uppdelade i två läger? Jo, för att en del tycker att det här var spiken i kistan för Robinson, de ska aldrig mer kolla på "skiten", medan andra tycker att nästa säsong blir en revansch. De som har sökt till nästa Robinson under våren vet vad spelet går ut på – tuffa villkor, lite mat, väldigt få gudomliga ingripanden och, till sist, en jury som utser vinnaren. Först nästa säsong kan en värdig vinnare utses. Typ.
Det här med att vara en värdig vinnare av Robinson, ett epitet som dykt upp vid ett flertal tillfällen under våren – vad innebär det egentligen?
Jag skrev i ett tidigare inlägg att Robinson inte är en tävling utan ett underhållningsprogram och så fick jag tydligen inte skriva för en hel del upprörda läsare som kommenterade. Här tävlas det tydligen i någonting, det går att vinna och det går därtill att vara en värdig vinnare, något som inte minst deltagarna själva tyckte. Christian ansåg att Lukas var en värdig vinnare och Ranjit ansåg att Nina var en skam för tävlingen och grabbarna från Magkal var väldigt tydliga med att Jarmo inte förtjänade segern. Erik Billing deklarerade högljutt att om man inte var si eller så, om man gnällde eller inte gjorde sitt yttersta, då hade man inte på Robinsonön att göra över huvud taget. För att vinna Robinson måste man vara en överlevare.
På sätt och vis är finalisterna de som överlevt tävlingen längst och måste ju därmed vara de bästa överlevarna. Vid den slutgiltiga omröstningen fick Ellenor och Jarmo förklara varför just hon eller han var en värdig vinnare av Robinson 2009. Ellenor hade stått fast vid sin pakt, trots att den gick i kvav, och Jarmo, ja, Jarmo kunde äta nästan vad som helst. Det var Robinsonfinalisternas tyngsta argument – den ena går till botten med sin lojalitet och den andre stoppar främmande saker i munnen. Knappast bra strategier för överlevnad.
Rena lakan. Ett dygn i flygplansstol. Att bara få vara hemma.
Det är knappast lyx och överdåd som efterfrågas bland öborna i Robinson. Ett liv under konstant övervakning, men utan någon som helst bekvämlighet, kan få en soffpotatis eller en arbetslös bidragstagare att se sig själv som bortskämd i den svenska vardagen.
Och trots att samtliga Robinsondeltagare vet att frälsningen väntar runt hörnet, att civilisationens alla bekvämligheter går att åtnjuta om bara några dagar, så hindrade det inte folk från att brista i gråt under lördagens program.
Anna, som enligt sin presentation gör allt för att fylla sitt liv med mening hemma i Sverige, som kör stuntbil och utövar extremsporter, har nått sin gräns. Det var som om hon till och med längtade efter de simplaste, vardagligaste företeelser, som hon förmodligen inte bara tagit för givna hemma i Dalarna, utan kanske dessutom avfärdat som tråkiga och banala.
Hon berättade att de ligger och gråter om nätterna på Robinsonön. De gråter av hunger, av saknad och de gråter av utmattning. Rakt ut, gråter de. Rakt ut i natten.
Nina berättade i sin tur att allt hon önskar sig är att bara få vara hemma, med sin familj. Inte göra någonting. Att bara få vara. Sedan kom tårarna.
Samtidigt sitter vi här i Sverige och längtar bort. Bort från tristess och bort från förpliktelser. Vi längtar till varmare platser, kanske till en paradisstrand med sol i ögonen och varmt i vattnet. Någon sitter och iakttar sin livskamrat med avsmak och någon annan vägrar att dricka mjölken för att bäst före-datumet är idag och en tredje blir uppriktigt förbannad för att ett tv-program drabbas av tillfälligt avbrott i fem minuter.
Nu tror du kanske att jag ska komma med en rejäl moralkaka och trycka ner den i halsen på dig och den ska smaka så äckligt att du kommer att äta upp all spenaten på tallriken i fortsättningen och tänka på barnen i Afrika varje kväll innan du somnar. Det har du faktiskt lite rätt i.
Det näst sista avsnittet av Robinson 2009 slog nämligen an precis samma sträng som det näst första avsnittet. Efter en hel säsong av midsommarlekar på liv och död och tirader av kvalificerat skitsnack hittade programmet tillbaka till något väsentligt att berätta. Efter gud vet hur många dagar på ön så har civilisationens fernissa slipats bort av brännande sol och enformig föda och kvar finns ett gäng blöta, utmärglade stackare, som sökte äventyret, men som nu mest av allt bara längtar hem.
Efter en helg av Robinson och partiledardebatt slog det mig att vi har begått ett kapitalfel inom svensk television. Vi har skickat svenne-bananer till Filippinerna och låtit politikerna stanna hemma.
Vad vi borde göra är att låta Robinsondeltagarna göra upp om segern i ett debattprogram och skicka de svenska partiledarna till en öde ö i Söderhavet. För även om Robinsonön stinker till högan sky av allt skitsnack, så vet deltagarna att de bara en enda chans att göra ett intryck – i skarpt läge finns det inget utrymme för halvmesyrer.
I Agendas partiledardebatt under söndagkvällen blev det en hel del resonemang av typen "när jag sa vad jag sa, så menade jag inte vad du sa att jag sa, utan vad jag menade var något helt annat än vad både du och jag sa att jag sa".
So what om de rödgröna inte är överens på alla punkter – det är ju uppenbarligen inte regeringen heller. Och vem bryr sig om regeringen skyller alla motgångar på den globala finanskrisen – det hade sossarna också gjort om de suttit vid makten.
När man bänkat sig framför Sveriges mäktigaste politiker för att få lite raka svar, så är det inte underligt om man börjar känna både vrede och frustration bara några minuter in i programmet – de raka svaren kommer nämligen aldrig. Istället för att föra en politik, så för partiledarna debatten rakt ner i sandlådan. Lars Ohly nickar ja och säger nej samtidigt och Jan Björklund bestämmer sig för att bygga ett eget, kärnkraftsdrivet sandslott i ena hörnet.
Nej, sätt dem på Robinsonön och kabla ut resultatet till svenska folket. De rödgröna kan få börja i Träsket, så att de bygger lite laganda och jävlaranamma. Alliansen kan få börja med ett öråd – det skulle vara kul att se vem som hänger lösast i det laget.
Och istället för att debattera så kan lagen tävla i grisätartävling, där den som får med sig mest griskött hem till vågskålen koras som vinnare. Det hade förmodligen varit mer aptitligt att kolla på än gårdagens slingrande hårklyverier i Agenda.
For the record – nej, jag är inget fan av slumpmässigt politikerförakt. Tvärtom tycker jag att det finns mängder av bra politiska förslag och därtill befogad kritik mot dessa. Det är därför det är så synd att vår samlade politikerelit inte kan förklara eller argumentera för sina idéer när vi väl tar oss tid att lyssna.
Jag ser sex människor på ett dansgolv. Festen är över, men alla är inte redo att gå hem. Inte riktigt än. Först ska de ha roligt.
Sex människor släpar fötterna efter sig till någon trött ballad. Ingen ler men alla tänker att "snart, snart har vi det roligt" Annars har ju hela kvällen varit förgäves".
Jag ser sex människor på en strand. De är med i en dokusåpa och fram till nyss så handlade allt om pristävlingar, gemenskap, paktande och överlevnadslekar. Men nu är festen över. Alla pratar om hur nöjda de är, hur tacksamma och stolta de är över att ha tagit sig så långt. Men ingen ler.
Förtroenden har svikits, orken har sinat, samtalsämnena har sedan länge mattats av och nu handlar det bara om att inte åka ut, att hålla sig kvar, och hoppas på att det är värt det i slutänden.
Discokulans reflexer syns inte längre när lysrören har tänts och strandlivet i Robinson har tappat sin magi. I skuggorna på örådet lurar deltagare från förr, som tysta, dåliga samveten sitter de där och minner om gamla svek och brutna löften.
För mig som tittare är det som en omgång av hela havet stormar och jag har personligen aldrig lyckats hålla intresset uppe så pass länge att jag brytt mig om vem som vinner när det bara finns en stol kvar.
Luften gick onekligen ur Robinsonöns invånare i förra avsnittet. För Anna, Jarmo, Lukas, Ellenor, Nina och Blomman är det inte längre säkert att en förstaplats leder till vinst i Robinson. Det måste kännas tungt för sex individualister att lägga det slutgiltiga avgörandet i händerna på gamla kombattanter. Men det spelar ingen roll. Allt de kan göra nu är att dansa vidare och hoppas på det bästa.
Tack och lov är det bara tre avsnitt kvar av säsongen.
Det är inte Christians fel.
Det är helt enkelt inte lätt att vara med i Sveriges största dokusåpa. Alla de obehagliga sidorna av en själv förstärks. Christian menade nog inte att framstå som Robinsons störste fegis. Det var nog inte hans avsikt att bli så utskälld i offentligheten. Men han påminner om så många andra som vi mött i livet, människor som är uppblåsta översittare i medvind och urskuldande ynkryggar när det blåser snålt. Det är svårt att inte bli upprörd och det är omöjligt att inte ta ut det på Christian.
I lördagens avsnitt hade Christian svar på allt när gänget kom tillbaka från föregående öråd. Det blev en sällan skådad tirad av komplett bullshit. Det var snack om vem som förtjänade pengarna bäst, att Jarmo förtjänade pengarna sämst och att Christian var där för att coacha Lukas till seger. Bullshit. Lukas inflikade att nu var det viktigaste att bibehålla en så god stämning som möjligt.
Bull. Shit.
När pakten hade makten så gav de inte mycket för god stämning, de struntade blankt i vem som "förtjänade pengarna", för Robinson var ju "bara ett spel" och det var den som vann spelet som förtjänade att vinna. Nu påstår alltså Christian att vinnaren av Robinson i princip går att utse genom en omröstning.
Det sägs att när fan blir gammal så blir han religiös. Christian kom undan med blotta förskräckelsen när Rafael åkte ut och istället för att kämpa på, vid sidan av de andra, så lade han sig platt.
Den här gången har jag gjort vad Christian hela tiden har bett om och sett den oklippta versionen av vad som egentligen sades. På Robinson-sajten ligger nämligen hela monologen i sin helhet och låt mig säga som så här – Christian ska vara glad över att han har klippts ner i Robinson. I oredigerad form försvinner nämligen den kaxiga framtoningen och illusionen om att det finns ett skarpsinne bakom bandanan. I oredigerad form framstår Christian som en figur ur Bamse, som ett litet barn som förstör för andra i syfte att framhäva sig själv.
Droppen som fick min bägare att rinna över var när Ranjit satte upp sin schizofrena finalföreställning i örådet och plötsligt skulle vara så glad och munter över att bli utröstad att han skrattade högt och tackade alla. Han hade tydligen "kämpat om att få bli utröstad" och nu vann han en enkel biljett från ön. Surt, sa räven om rönnbären och det var, som vi alla känner till, varm och fuktig och rykande färsk bullshit.
Se din favoritsport direkt på C SPORTS
| Cesena - Catanialördag 4/2 15:00 | ||
| Djurgården - Brynäslördag 4/2 16:00 | ||
| Frölunda - Timrålördag 4/2 16:00 | ||
| HV 71 - Växjö Lakers HClördag 4/2 16:00 | ||
| Färjestad - Skellefteålördag 4/2 16:00 | ||
| Ath Bilbao - Espanyollördag 4/2 18:00 | ||
| Modo - AIKlördag 4/2 18:30 | ||
| Luleå - Linköpinglördag 4/2 18:30 | ||
| Getafe - R Madridlördag 4/2 20:00 | ||
| Barcelona - Real Soc.lördag 4/2 22:00 | ||
| Sporting Gijón - Osasunasöndag 5/2 12:00 | ||
| Fiorentina - Udinesesöndag 5/2 15:00 | ||
| Roma - Intersöndag 5/2 15:00 | ||
| Milan - Napolisöndag 5/2 15:00 | ||
| Juventus - Sienasöndag 5/2 15:00 | ||
| Sevilla - Villarrealsöndag 5/2 18:00 | ||
| Zaragoza - Rayo Vallecanosöndag 5/2 19:45 | ||
| Atlético - Valenciasöndag 5/2 21:30 | ||
| Granada - Málagamåndag 6/2 21:00 |
