Har du hört den förut? FOTO: SVT

Jag vet inte om ni har noterat det, men SVT har skakat liv i det gamla humorkadavret Har du hört den förut? (oklart varför) och sänder nu en modern version där skämten är en smula mer vågade än de var på Ewert Ljusbergs tid.

För de som inte vet det var originalet Har du hört den förut? ett program från tv:s stenålder (läs 80-talet) där ett gäng skämtare sitter i barmiljö och drar vitsar.

I den nya versionen är Elsa Billgren programledare och gästerna i första programmet var bland andra Alex Schulman och Julia Freij. Skämten är av något blandad kvalitet och höjdpunkten är Julia Freijs imitation av Regina Lund, och 12 minuters programtid känns alldeles för långt. 5 minuters vitsande hade räckt.

Ja, så tråkig är jag.

Känner du för det kan du se hela programmet här.

Oscar Linnros i sin studio. FOTO: SVT

Om du har en knapp halvtimme över nån gång, och det har du ju ärligt talat, vill jag rekommendera Dom kallar oss artister med Oskar Linnros som sändes igår kväll.

Intressant inte bara för att Linnros verkar vara både musikaliskt och intellektuellt begåvad, utan också för att han hade den goda smaken att framhålla Prince’s Sign o’the times från 1987 som världens kanske bästa skiva. Jag själv skulle kanske inte säga att den är bäst någonsin men definitivt bland topp 20 i alla fall.

En annan rolig detalj var att Linnros erkände han att han laddat hem sin egen musik illegalt. Bara en sån sak.

Ni kan se programmet i SVT Play här.

En fråga bara (eller två snarare): Varför kan inte supermoderna SVT Play lägga till en inbäddningsfunktion till sina hela program? Vad är problemet? Jag är säker på att det finns ett och jag vill veta vad det är.

Gustaf Skarsgård briljerar. Foto: Peter Cederling/SVT

Jag hoppas verkligen inte att ni har missat den alldeles ljuvliga miniserien Bibliotekstjuven vars första två delar har sänts i SVT1 de två senaste onsdagarna.  Men å andra sidan, har ni det så är det inte för sent än. Ni kan se den i SVT Play.

Gustaf Skarsgård, liksom hela ensemblen, gör en lysande insats. Skarsgårds känslokalla psykopatstreber verkar vara beredd att ta till vilka medel som helst för att komma in i akademikervärldens finrum, och det ovanliga är att man tror på honom. På riktigt. För mitt i hans obehaglighet finns också en djup mänsklighet. Makalöst bra.

Än mer kittlande blir det med tanke på att serien är “inspirerad av verkliga händelser” i form en man som stal böcker från Kungliga biblioteket för några år sedan, och sedan sprängde sig själv och sin lägenhet på Surbrunnsgatan i luften.

Sista delen sänds imorgon onsdag klockan 21:00. Innan dess kan du som sagt se de första två delarna i SVT Play. Tänk om fler svenska tv-dramer kunde hålla den här oerhörda klassen.

Det roligaste med det här klippet är att Grotesco har döpt sin parodi på svensk buskis till Brännvin & fitta.

Själva sketchen skulle kunna vara tagen ur vilken Stefan & Krister-föreställning som helst. Men “Brännvin & fitta” är en helt genialisk titel.

Cornelis Vreeswijk. FOTO: Lars Wiklund/SVT

Om ni inte såg den i SVT1 igår kväll så rekommenderar jag att ni kollar in Tom Alandhs eminenta dokumentär om Sveriges genom tiderna kanske största riktiga rockstjärna och rumlare Cornelis Vreeswijk i SVT Play.

För mig hade den gärna fått pågå i en timme till. Insiktsfull. Gripande. Omtumlande. Allt det där som en riktigt bra dokumentär ska vara.

Som uppvärmning kan ni njuta av Henrik Dorsins förträfflige trubadur Trubbe Mollberg.

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson i Veckans brott. FOTO: Niklas Ahlgren/SVT

Jag har reservationslöst hyllat Leif GW Persson här i bloggen tidigare, och tänker fortsätta att göra det av den enkla anledningen att han är en helt unik tv-personlighet. Jag skulle kunna lyssna på honom prata om tyger (tyger var det tråkigaste jag kunde komma på just nu) utan att tappa intresset, men det är brott han är expert på och det är precis vad nya SVT-serien Veckans brott handlar om.

Man startade med ett väldigt bra inslag om det mycket uppmärksammade dubbelmordet i Linköping för sex år sen. Bra var också uppföljningen i studion där GW inte gjorde nån hemlighet av att han har en ganska annorlunda uppfattning om vad som egentligen hände den där oktobermorgonen i Linköping än den utredningsansvarige polis som kom till studion. Den diskussionen kunde gärna ha fått fortsätta längre.

Det absoluta guldkornet i programmet var GW:s kommentar om “pilsner noir” efter inslaget om hur begreppet “ståplats i Nybroviken” uppkom. Jag orkar inte förklara sammanhanget här, ni får titta på det i SVT Play.

Det som drar ner betyget något är ganska ointressanta och taffligt genomförda inslag om vittnesmål och DNA (även om det är roligt att GW undrar om man kan se fetma på ett DNA-test), och det faktum att programledaren Camilla Kvartoft vid ett par tillfällen ställer irrelevanta frågor till GW om saker han inte är där för att ha en aning om.

Men det är helt ok att göra lite misstag i början, och jag kommer utan tvekan att fortsätta titta. Det är ju GW.

För ännu mera GW kan jag rekommendera det här lysande framträdandet från Skavlan häromveckan:

Fredrik Lindström räddar tv-sommaren. FOTO: Carl-Johan Söder/SVT

Repriser är inte per definition av ondo. För de som gärna vill se på tv i sommar, men inte finner något större nöje i allsångsprogrammen eller plaska-i-bassängen-programmen eller kryssprogrammen med Markoolio och Zelmerlöw och Bengtzing och allt vad de nu heter som är med i precis vartenda av de där, så finns Fredrik Lindström som en räddande ängel. SVT har kört hans Världens modernaste land i repris, det sändes första gången 2006, och de flesta avsnitt finns fortfarande att se i SVT Play.

Ett program om svenskar och svenskhet för ovanlighetens skull gjort med äkta kärlek, nyfikenhet och intelligens. Genialiskt i all sin anspråkslöshet. Fredrik Lindström är fan bland det bästa vi har. I luv that man.

Kolla på det här.

All work and no Play makes Anna a dull girl.

Så här ligger det till. Alltsedan alla kanaler började med sina streamingsajter har jag blivit en sämre tv-tittare. För istället för att markera något i tv-kalendern och se det när det går, tänker jag att jag ska se det i Play istället. Men gör jag det sen då? Svar: Oftast inte.

Är man som jag, tv-knarkare, har man ändå ett tjog andra saker att titta på, serier som aldrig tar slut, dokumentärer som pockar på uppmärksamhet, dvd-boxar som ligger och samlar damm.

Så Play-programmet slängs åt sidan och tjong i medaljongen har det hunnits ta bort när jag väl kommer på att jag nog trots allt ska se det. Detta gör mig stressad.

Exempel på program som jag hela tiden jagar svansen på är Kobra, Uppdrag granskning, Mauro & Plura, Solsidan och Dom kallar oss roliga. Särskilt sistnämnda gör mig irriterad att missa. Jag tror på programidén, där Henrik Schyffert och Klara Zimmergren träffar komiker och försöker ringa in vad som är roligt. Men har jag sett något av de två program som hittills gått? Nej. Jag glömmer att det går i Kanal 9 och tänker: jag ser det i Play. Jo, just det.

Missförstå mig rätt här. ATT Play-sajterna finns är en gudagåva. Men är samtidigt för mig en ulv i fårakläder. Vissheten om att jag “kan se det senare” gör mig till en slarvig tittare. Och jag gillar inte slarv. Lika lite som jag gillar stress.

För att motbevisa mig själv ska jag nu gå in på Kanal 5 Play och se gårdagens Dom kallar oss roliga. Schyffert mötte Gösta Ekman. Måste ju bara bli bra tv av det. Eller?

Från och med i dag kan du som vill gå in på SVT Play och få se bidragen Anna Bergendahl tävlar emot i Eurovision Song Contest. 

I skrivande stund fattas Ukrainas låt, för de har inte bestämt vilken det ska bli än. Men övriga 38 bidrag ligger där och väntar på dig HÄR!

Anna Bergendahl ska ju, som tidigare meddelats, tävla i semifinal 2, som sänds 27 maj i SVT1.

Tomas Brolin har kul på Malta. FOTO: SVT

Mästarnas mästare på SVT slog till med ett, för mig i alla fall, överraskande tittarrekord igår kväll då hela 1 880 000 tittare följde programmet. Detta trots att man ställdes mot Sveriges premiärmatch i handbolls-em i TV4.

Min personliga favorit i Mästarnas mästare är inte snackpåsen Patrik Sjöberg (även om han gör mycket för underhållningsvärdet), utan Tomas Brolin som har fått enormt mycket skit genom åren som gått efter fotbolls-vm -94 där han faktiskt, trots att många verkar ha glömt bort det, under några veckor var en av världens absolut bästa fotbollsspelare.

Han gör ett väldigt trevligt intryck, det gjorde han även när jag träffade honom under inspelningen av Pokermiljonen i Tallinn för några år sen. Jag ska erkänna att jag var lite orolig inför Mästarnas mästare när jag såg att han skulle vara med för han har ju lagt på sig lite ehh… trivselvikt sen fotbollskarriären peakade. Men Brollan radar upp strålande insatser, även i de rent fysiska utmaningarna. Nu hoppas jag att han vinner hela skiten.

Själv såg jag Mästarnas mästare i SVT Play i efterhand och valde Sveriges kalkonartade direktsända handbollsinsats mot Slovakien. Ska Sverige fortsätta vika ner sig i gruppspelet tar den planerade handbollsfesten slut redan innan den har börjat vilket skulle vara ett enormt bakslag för storsatsande TV4.

Det känns som att man behöver riktigt bra tittarsiffror de närmaste veckorna eftersom OS och fucking Melodifestivalen i SVT mer eller mindre kommer att orsaka total månförmörkelse i övriga tv-kanaler under februari.