Svensk morgon-tv brukar av hävd vara en mysputtrig anrättning där vitt skilda ämnen som cancer, boksläpp, nyfödda flodhästar, matlagning och Usama bin Ladens frånfälle behandlas med ungefär samma halvdåsiga approach.

Man ser dessutom ingen större skillnad mellan SVT:s och TV4:s versioner. Det är inga som helst problem att zappa mellan de båda och glömma bort i vilken kanal man befinner sig. Det spelar liksom ingen roll.

Just därför är det uppfriskande när människor som Thorsten Flinck, och han är tämligen ensam om den här egenskapen, kan komma in ibland och sticka ut från den sedvanliga jämntjocka trivselgeggan.

Dessutom är det skönt att se att Anders Kraft är så erfaren och avslappnad i sin roll att han mest verkar tycka att det är kul. Jag tror att ett flertal av hans kollegor skulle känna en viss stress av att ha en tickande bomb som Thorsten i direktsändning.

Så här glad är Anders över att vara man. FOTO: Fredrik Sandberg/Scanpix

Säga vad man vill om SVT och deras ifrågasatta jämställdhetspolicy, de går i alla fall sin egen väg och verkar skita helt i hur mediavindarna blåser.

Mitt i den stora debatten och raserikampanjen om att kvinnor inte får leda stora nöjessatsningar på SVT annonseras att ytterligare en penisförsedd profil, Anders Lundin, i höst ska leda SVT:s nya satsning Allt för Sverige! där tio amerikaner med rötter i Sverige får chansen att återförenas med sina släktingar.

Kudos!

Alla vi som redan saknar GW:s förtjusande närvaro i rutan fick ett glädjande besked i säsongens sista Veckans brott igår – han kommer tillbaka redan i sommar i en serie program där han går igenom kalla mordfall. Hurra för det!

Veckans brott återkommer sedan i SVT till hösten.

Har du hört den förut? FOTO: SVT

Jag vet inte om ni har noterat det, men SVT har skakat liv i det gamla humorkadavret Har du hört den förut? (oklart varför) och sänder nu en modern version där skämten är en smula mer vågade än de var på Ewert Ljusbergs tid.

För de som inte vet det var originalet Har du hört den förut? ett program från tv:s stenålder (läs 80-talet) där ett gäng skämtare sitter i barmiljö och drar vitsar.

I den nya versionen är Elsa Billgren programledare och gästerna i första programmet var bland andra Alex Schulman och Julia Freij. Skämten är av något blandad kvalitet och höjdpunkten är Julia Freijs imitation av Regina Lund, och 12 minuters programtid känns alldeles för långt. 5 minuters vitsande hade räckt.

Ja, så tråkig är jag.

Känner du för det kan du se hela programmet här.

Click here to view the embedded video.

Har ni inte koll på Karl Pilkington, eller bara känner till honom från senaste tv-serien En idiot på resa som numera går i SVT, måste jag bara tipsa om det här klippet från första säsongen av Ricky Gervais show från HBO.

Showen i sig är animerad och baserad på de gamla podcasts som Ricky Gervais, Stephen Merchant och Karl Pilkington gjorde för några år sen. Den andra säsongen drog igång i mitten av januari i år.

I just det här klippet  läser Stephen Merchant högt ur Karl Pilkingtons dagbok från när han var på semester på Kanarieöarna och Ricky Gervais håller på att skratta ihjäl sig. Precis som jag. Fantastiskt rolig tv.

Såg ni senaste avsnittet av Veckans brott där den totalt omutliga knarkhunden Bea hittade en bit hasch i fickan på Leif GW Persson?

Mycket roligt, och för en gångs skull var till och med GW nästan mållös. Om jag förstår saken rätt var det någon i redaktionen som skojat med krimonologiprofessorn som skamset konstaterade att han hade “föredragit att ha blivit biten i armen än att en springer spaniel sitter och tittar anklagande på mig.”

Han bedyrade dessutom sin oskuld och konstaterade att “det var många år sen” han hade hasch i fickan. Vad det än ska betyda får man väl anta att ett eventuellt brott är preskriberat vid det här laget.

Gustaf Skarsgård briljerar. Foto: Peter Cederling/SVT

Jag hoppas verkligen inte att ni har missat den alldeles ljuvliga miniserien Bibliotekstjuven vars första två delar har sänts i SVT1 de två senaste onsdagarna.  Men å andra sidan, har ni det så är det inte för sent än. Ni kan se den i SVT Play.

Gustaf Skarsgård, liksom hela ensemblen, gör en lysande insats. Skarsgårds känslokalla psykopatstreber verkar vara beredd att ta till vilka medel som helst för att komma in i akademikervärldens finrum, och det ovanliga är att man tror på honom. På riktigt. För mitt i hans obehaglighet finns också en djup mänsklighet. Makalöst bra.

Än mer kittlande blir det med tanke på att serien är “inspirerad av verkliga händelser” i form en man som stal böcker från Kungliga biblioteket för några år sedan, och sedan sprängde sig själv och sin lägenhet på Surbrunnsgatan i luften.

Sista delen sänds imorgon onsdag klockan 21:00. Innan dess kan du som sagt se de första två delarna i SVT Play. Tänk om fler svenska tv-dramer kunde hålla den här oerhörda klassen.

Den närmast osannolike Karl Pilkington skickas av sina vänner Ricky Gervais och Stephen Merchant ut på en resa jorden runt för att uppleva de sju underverken.

Han är inte imponerad, och dessutom en mycket motvillig resenär. Där andra reseprogram vältrar sig i hur härliga och exotiska andra kulturer är, vill Karl bara åka hem. Stor komik uppstår.

Första resmålet är Kina och “The great wall of China”, som av Pilkington får knappt godkänd med betyget “The all right wall of China”.

- I know he would hate it. That’s why I did it, säger Ricky Gervais nöjt.

En annan Gervais-nyhet: rykten säger att han kommer att dyka upp som allra hastigast i nästa veckas avsnitt av amerikanska The Office. Håll utkik.

Det roligaste med det här klippet är att Grotesco har döpt sin parodi på svensk buskis till Brännvin & fitta.

Själva sketchen skulle kunna vara tagen ur vilken Stefan & Krister-föreställning som helst. Men “Brännvin & fitta” är en helt genialisk titel.

Årets serie: Boardwalk Empire (Canal+, kommer till SVT senare)
HBO-serien med Martin Scorsese i kulisserna levde upp till hajpen. Steve Buscemi gör sitt livs roll som “gudfadern” Nucky Thompson i förbudstidens Atlanta. Men mannen vi verkligen ska tacka är Terence Winter, som ligger bakom serien. Han har också satt sitt bomärke på en rad Sopranos-avsnitt så han vet vad han gör. Tack, Terence, för årets bästa drama! 

Årets ungdomsserie: The Vampire Diaries (TV6)
Det är galet hur fast jag är i den här serien! I varje avsnitt lyckas det hända något som gör det helt omöjligt att inte vilja se nästa… och nästa… och nästa. Även om TVD bygger på en boksvit står tv-serien på egna ben och har gått från en lite trevande inledning till att bli mitt totala tv-måste. Sen att det vimlar av ursnygga människor i serien gör inte heller ont.

Årets svenska serie: Solsidan (TV4)
Förra årets bästa svenska serie hette Blomstertid och gick i TV4. En tragikomisk fejkdokumentär som sen såldes till amerikanska ABC där den fick en kortlivad amerikansk version. Årets bästa svenska serie heter Solsidan och går (i repris just nu) i TV4. En tragikomisk skildring av vuxenliv och karriärsstress i flott villaområde som sålts till amerikanska ABC. Vi får se hur det går. I Sverige sänds i alla fall den emotsedda andra säsongen med start söndagen den 16 januari i TV4. Klockan 20:00. 

Årets tv-personlighet: Carina Berg i Berg flyttar in i TV4. Hon får kändisar att öppna sig för henne så att det verkar som de glömmer bort kamerorna. Hon känns så genuin och cool och en som man vill hänga med. Plus att hon har skön humor. Älskar henne!

Årets dokusåpa: Work of Art (ej sänd i svensk tv)
Sarah Jessica Parker stod som exekutiv producent för denna oväntade succé för tv-kanalen Bravo. 14 strävande konstnärer fick chansen att tävla om pengar och att få ställa ut sina verk på Brooklyn Museum. Det som gjorde WoA till extra bra tv – utöver allmänt coola uppdrag – var att det uppstod konflikter i stort sett hela tiden. De flesta med urbilden av den lidande konstnären i centrum: Den unge Miles. Det blir en säsong 2.

Årets reseprogram: An Idiot Abroad/En idiot på resa (SVT)
Som jag tjatat om denna fantastiska serie med Karl Pilkington. Han är den motvillige resenären som på Ricky Gervais och Stephen Merchants uppdrag ger sig iväg ut i jakten på världens sju underverk. Givetvis låter herrar Gervais och Merchant inte honom bara uppsöka underverken utan tvingar honom också till en rad kringaktiviteter. Som både tittarna och särskilt Ricky älskar. Åh, Rickys evil skratt. Gläds nu, för SVT1 börjar visa serien den 20 januari, klockan 22:45.

Årets miniserie 1: Sherlock (SVT)
BBC:s moderniserade Sherlock Holmes-serie är inköpt av SVT och ska preliminärt börja visas den 30 januari, klockan 21:00 i SVT1. Den ska ni inte missa för allt smör i Småland. Läs varför här.

Årets miniserie 2: Pillars of the Earth/Svärdet och spiran (TV3)
Ken Folletts mastodontroman om katedralsbyggande och rävspel på 1100-talet har blivit en riktigt sevärd tv-serie där särskilt Ian McShane som karriärsgalen prälle stjäl varenda scen han är med i. Den kommer att sändas i fyra långfilmslånga avsnitt i TV3 med start onsdagen den 5 januari kl. 21:00.  

Årets ”hej då och tack för kaffet” 1: Lost 
Efter sju långa år fick jag äntligen svaret på alla mina frågor! Nej. Det fick jag inte. Jag satt som en fågelholk efter Jack slutit ögonen och serien. Men om jag fattat saken rätt var ön ett limbo och alla var redan döda. Eller?

Årets “hej då och tack för kaffet” 2: 24
Jag har fortfarande säsong 8 kvar att se, den är beställd på dvd, så jag kan inte uttala mig om sista säsongen. Men helt rätt att sluta innan serien blivit helt urvattnad. De första tre säsongerna, nej, säg fyra, satt jag som klistrad och kunde inte förstå hur man kunde få till så många vändningar och intriger i en och samma omgång. Jag ville döpa min son till Jack Bauer Thunman. Så fast var jag. De senaste åren not so much. Absolut att jag måste se dom, men jag har tappat stinget.

Årets “hej då och tack för kaffet” 3: The Hills
Men äntligen tog eländet slut. Det som från början kändes äkta mellan allt det scriptade kändes i slutet som en lika stor fejk som Heidi Montags kropp. Och Kristin Cavallari kunde inte fylla tomrummet efter Lauren Conrad. Nä, good riddance. Jag är ändå glad för att jag såg både Laguna Beach och The Hills. Om blickar kunde tala…

Årets bottennapp: Allt nytt och egenproducerat som TV3 försökte sätta i tablån, som inte innehöll Hollywoodfruar eller singelmorsor. Fantastiska nöjen, någon? 
Årets andra reseserie: The Trip, vansinnigt vanebildande humorserie i regi av Michael Winterbottom, där komikerna Steve Coogan och Rob Brydon spelar versioner av sig själva på matturné i norra England.
Årets lågvattenmärke: Kungarna av Tylösand i Kanal 5. Jag känner mig smutsig bara av att skriva namnet.
Årets mest underskattade serie: Breaking Bad. Igen. Trots att Bryan Cranston vinner typ alla priser han nomineras för får inte serien den uppskattning den förtjänar! Grr!
Årets äntligen!: Katey Sagal blev välförtjänt nominerad till en Golden Globe för sitt porträtt av mc-matriark. Revansch för att hon och serien Sons of Anarchy inte fick en enda nominering på Emmygalan. Skandal!
Årets citat 1: “The alright wall of China”, Karl Pilkington tycker inte att Kinas berömda mur förtjänar epitetet “The great wall of China”.
Årets citat 2: “Jag andas fashion”, då 11-åriga Chloé Schutermans yttrande fick hela internetvärlden att storkna. Fast det riktiga citet löd egentligen: “Jag har mode i mitt DNA. Varje gång jag är i mammas affär andas jag in fashion”. Andemeningen är dock densamma. Nu har hon egen modeblogg på Chic.se.
Årets tv-död: Phil Harris, älskad kapten på krabbskutan Cornelia Marie i work-reality-serien Dödlig fångst, fick en stroke som ledde till hans död i februari. Kamerorna rullade under hela tiden och vi fick se hans hädangång i tv. Starka bilder och så synd på en oerhört karismatisk karl. Vila i frid, kapten Harris, du var min favorit! 
Årets tv-bröllop: Daniels och Victorias, så klart. Till och med jag, som inte har något till övers för kungligheter, klämde fram en tår när de unga tu stod där och var så uppenbart kära. Och Victoria var vackrare än jag någonsin sett henne!
Årets sämsta nedläggning: Terriers. Jag blir tokig på att det inte ges någon tid för eftertanke för nya serier längre. Terriers hade en olycklig titel, folk i USA trodde det handlade om hundar när det i själva verket var en grymt välgjord dramaserie om två smått dekiga privatdeckare. En dålig titel räckte för att serien skulle choppas bort. Buuu!
Årets miss: Jag såg två avsnitt av The Wire-skaparens nya serie Trème och gav sen upp. Men jag känner att jag borde ge den ett försök till. Den lades ju åtminstone inte ned…
Årets började bra men…: The Walking Dead. Första avsnittet av zombieserien var episkt. Men sen gick det bara långsamt utför. Fortfarande bättre än det mesta annat som visas i tv men… jag hade större förväntningar. Serieböckerna är däremot heeeelt galet bra. Köp och läs!
Årets guilty pleasure-serie 1: Ensam mamma söker i TV3. Jag började kolla bara för att jag tyckte hon rockabilly-morsan verkade cool. Sen fastnade jag. Så jobbigt. Så illa. Och ingen fann kärleken i alla fall. Suck.
Årets guilty pleasure-serie 2: Pretty Little Liars. Jag tror den är inköpt av Viasat, men är hur som helst inte visad i Sverige än. Ungdomsserie om ett gäng tjejer, varav en är död men verkar hemsöka dom från andra sidan graven. Många hemligheter och lite lesboflört och en märklig fulsnygg kille. Helt fast.
Årets webb-tv: Rebecca & Fiona på svt.se. Kaxiga sköna brudar som tar för sig och blir älskade och hatade för det. Snyggaste klippningen också av allt jag sett i år.  
Årets Stjärnorna på slottet: Så mycket bättre i TV4 visade sig vara en oväntad pärla i tablån. Alla blev hej och du med Petter och September gjorde hans Mikrofonkåt till en sexig ny hit.
Ser mest fram emot nästa år: Game of Thrones! Sean Bean! HBO! Falling Skies! Steven Spielberg! Sci-fi! Ja, och så fjärde säsongen av übersnygga Mad Men, som jag ska se i Kanal 9, med start den 6 januari kl. 22:00.

Nä, nu får det räcka. Jag kan hålla på hur länge som helst. Men härmed sätter jag punkt. Gott nytt år, kära bloggläsare!