TV3-penisen som dök upp i Pluras kök. FOTO: TV3

Igår sändes säsongens sista avsnitt av Pluras kök och som många medier rapporterade idag så var vad som sägs ha varit en rejält tilltagen penis (ja, allting är relativt) inklippt mitt emellan Karl Johan-svampen och kantarellerna.

Jag missade tyvärr detta när jag tittade på programmet, och det kommer ni också att göra för TV3 har vidtagit åtgärder och nu avlägsnat könsorganet från svampstuvningen.

När man lever ett så otroligt aktivt liv fullt av innehåll som yours truly så hinner man inte följa allt på tv precis när det sänds, inte ens favoritprogrammen.

Tack gode gud för play-tjänsterna då.

Jag kollade just på Pluras kök del 5 som sändes för ett par veckor sen och ärligt talat så lät det inte speciellt lockande med gästerna Elin Klinga, Stefan Sundström och Timbuktu. Men det var ju det bästa hittills den här säsongen.

Kokain-avböner, festliga kvällstidningsanekdoter, Timbuktus makalösa version av Karmakontot i köket, Stefan Sundströms korta spastiska Mick Jagger-dans, introtävling osv osv. Och det fantastiska soundtracket som är som hämtat ur min egen musiksamling.

Precis en sån där middag man drömmer om att bli inbjuden till nån gång. Otroligt bra tv, helt enkelt.

TV3 sänder ju en förfärlig massa dynga, liksom de flesta andra svenska tv-kanaler i och för sig, men det finns guldkorn även i deras tablå. Ingen svensk tv-personlighet har varit mig så kär under våren som den fabulöse superstylisten Jonas Hallberg i Hollywood. Han är ju ett fenomen! Hur helmysig och samtidigt glammig som helst när han far runt i Hollywood i sina små tajta shorts och kindpussar pr-agenter och fotomodeller, “blue steel”-plutar med läpparna och utbrister “Hi, fabulous!” som om det inte fanns nån morgondag.

Det kan inte gå fel när man får se en människa som verkligen lever sin dröm och verkar hur lycklig som helst.

Det skulle inte förvåna mig om han är världens bitch privat, (jag hoppas verkligen inte det) men som tv-stjärna är han fullständigt makalöst underhållande. Och det här säger jag inte bara för att personer i min närhet hävdar att Jonas och jag har vissa utseendemässiga likheter.

Sista avsnittet sändes den 27 april. Nu väntar jag på att Jonas ska komma tillbaka.

Måns Herngren hade verkligen valt fel tröja för en varm tv-inspelning. Stora mörka svettringar är ungefär lika tilltalande i samband med matlagning som Pluras bara mage.

Plura skrattar precis som Baloo.

Måns Herngren verkar ungefär lika neurotisk och jobbig privat som hans rollfigur i Varannan vecka.

Måns Herngren körde “visa lökarna”-skämtet när det var dags för lökhackartävling. Ett skämt jag brukar tycka är mycket festligt, men det föll förvånansvärt platt här.

Det är väldigt sexigt med kvinnor som inte bangar för att röka cigarr ibland utan att hosta och se förfärade ut.

Måns Herngren är härligt snobbig.

Det är oerhört jobbigt att lyssna på nån som inte kan spela piano som envisas med att spela i alla fall.

Soundtracket är fantastiskt. Bob Dylan. Lou Reed. The Kinks.

Titiyo verkar väldigt rolig.

Pluras kök är Sveriges överlägset bästa tv-program just nu.

Jag undrar om jag någonsin har varit så peppad inför ett svenskt tv-program som jag är inför premiären av Pluras kök ikväll? Jag är uppspelt som Anna Thunman Sköld inför en realityshow med transsexuella bågskyttar.

GW styckmördar en and och sjunger country! Ojojoj, det här blir fantastiskt.

Tisdag kväll klockan 22:00 i TV3. 22 mars.

Glöm inte bort den tiden och kanalen. Då börjar äntligen Pluras kök vilket är ett av årets, i alla fall för mig, mest emotsedda tv-program.

Hela Sveriges nyaste mysfarbror Plura Jonsson, tyvärr minus Mauro Scocco den här gången, tar emot gäster som GW Persson, Johan Ulveson, Timo Räisänen och Dregen i sitt kök på Kungsholmen. Hoppas ni ursäktar att jag nämner just dem, men jag anser att de manliga namnen är bra mycket mer intressanta än de kvinnliga. Åtminstone så här i förväg.

Plura för mig har vissa likheter med Magnus Uggla, dvs helt ointressant musikaliskt men en fantastisk tv-personlighet. (Jag menar alltså inte att Pluras musik på något sätt låter som Ugglas. Jag menar bara att jag tycker att de båda, för mig och på olika sätt, är ointressanta musikaliskt. Är det klart?)

Dessutom har han lovat att behålla skjortan på den här gången. Ja ni förstår säkert själva, det kan helt enkelt inte gå fel. Jag blir både besviken och förvånad om Pluras kök inte visar sig vara ett av årets bästa svenska tv-program.

Det här kanske vi kan få slippa se. FOTO: SVT/TV8 (OBS! Montage)

Man skulle lika gärna kunna döpa om den här tv-bloggen till gubb-tv-bloggen nu när den eminenta Anna Thunman Sköld har slutat hylla kvinnliga tv-former i det här forumet. Det är ju bara jag kvar, och jag skriver enbart om gubb-tv av den enkla anledningen att det uppenbarligen är det enda som intresserar mig. I tv-väg alltså.

Den gubb-tv som jag ser mest fram emot för tillfället är den nya säsongen av Pluras kök (Mauro är tyvärr inte med längre) där den plötsligt enormt folkkäre östgötske spelemannen ska gästas i köket av bland andra Leif GW Persson. GW verkar ha sett fram emot det hela minst lika mycket som jag, i alla fall om man läser hans mycket sinnliga krönika om inspelningen här.

Det som är så bra med programformat som Pluras kök, för er som inte lyckats lista ut det, är att det inte är till för de stora massorna. Det vill säga det är inte tomt, kommersiellt och dumt intill vansinnets gräns (ofta över), och lyckas därför locka till sig intressanta gäster med djup, intellekt och integritet. Gäster som har åstadkommit något, som har något vettigt att säga, och därmed ofta lyser med sin frånvaro i de stora primeformaten. Alltså människor som den stora tv-tittande massan därute uppenbarligen är helt ointresserad av.

Nu önskar jag bara att både GW och Plura väljer att behålla skjortan på. Det är väl inte för mycket begärt?

Har du missat första säsongen så kan du se den i TV3, eller här i TV3 Play.

Årets serie: Boardwalk Empire (Canal+, kommer till SVT senare)
HBO-serien med Martin Scorsese i kulisserna levde upp till hajpen. Steve Buscemi gör sitt livs roll som “gudfadern” Nucky Thompson i förbudstidens Atlanta. Men mannen vi verkligen ska tacka är Terence Winter, som ligger bakom serien. Han har också satt sitt bomärke på en rad Sopranos-avsnitt så han vet vad han gör. Tack, Terence, för årets bästa drama! 

Årets ungdomsserie: The Vampire Diaries (TV6)
Det är galet hur fast jag är i den här serien! I varje avsnitt lyckas det hända något som gör det helt omöjligt att inte vilja se nästa… och nästa… och nästa. Även om TVD bygger på en boksvit står tv-serien på egna ben och har gått från en lite trevande inledning till att bli mitt totala tv-måste. Sen att det vimlar av ursnygga människor i serien gör inte heller ont.

Årets svenska serie: Solsidan (TV4)
Förra årets bästa svenska serie hette Blomstertid och gick i TV4. En tragikomisk fejkdokumentär som sen såldes till amerikanska ABC där den fick en kortlivad amerikansk version. Årets bästa svenska serie heter Solsidan och går (i repris just nu) i TV4. En tragikomisk skildring av vuxenliv och karriärsstress i flott villaområde som sålts till amerikanska ABC. Vi får se hur det går. I Sverige sänds i alla fall den emotsedda andra säsongen med start söndagen den 16 januari i TV4. Klockan 20:00. 

Årets tv-personlighet: Carina Berg i Berg flyttar in i TV4. Hon får kändisar att öppna sig för henne så att det verkar som de glömmer bort kamerorna. Hon känns så genuin och cool och en som man vill hänga med. Plus att hon har skön humor. Älskar henne!

Årets dokusåpa: Work of Art (ej sänd i svensk tv)
Sarah Jessica Parker stod som exekutiv producent för denna oväntade succé för tv-kanalen Bravo. 14 strävande konstnärer fick chansen att tävla om pengar och att få ställa ut sina verk på Brooklyn Museum. Det som gjorde WoA till extra bra tv – utöver allmänt coola uppdrag – var att det uppstod konflikter i stort sett hela tiden. De flesta med urbilden av den lidande konstnären i centrum: Den unge Miles. Det blir en säsong 2.

Årets reseprogram: An Idiot Abroad/En idiot på resa (SVT)
Som jag tjatat om denna fantastiska serie med Karl Pilkington. Han är den motvillige resenären som på Ricky Gervais och Stephen Merchants uppdrag ger sig iväg ut i jakten på världens sju underverk. Givetvis låter herrar Gervais och Merchant inte honom bara uppsöka underverken utan tvingar honom också till en rad kringaktiviteter. Som både tittarna och särskilt Ricky älskar. Åh, Rickys evil skratt. Gläds nu, för SVT1 börjar visa serien den 20 januari, klockan 22:45.

Årets miniserie 1: Sherlock (SVT)
BBC:s moderniserade Sherlock Holmes-serie är inköpt av SVT och ska preliminärt börja visas den 30 januari, klockan 21:00 i SVT1. Den ska ni inte missa för allt smör i Småland. Läs varför här.

Årets miniserie 2: Pillars of the Earth/Svärdet och spiran (TV3)
Ken Folletts mastodontroman om katedralsbyggande och rävspel på 1100-talet har blivit en riktigt sevärd tv-serie där särskilt Ian McShane som karriärsgalen prälle stjäl varenda scen han är med i. Den kommer att sändas i fyra långfilmslånga avsnitt i TV3 med start onsdagen den 5 januari kl. 21:00.  

Årets ”hej då och tack för kaffet” 1: Lost 
Efter sju långa år fick jag äntligen svaret på alla mina frågor! Nej. Det fick jag inte. Jag satt som en fågelholk efter Jack slutit ögonen och serien. Men om jag fattat saken rätt var ön ett limbo och alla var redan döda. Eller?

Årets “hej då och tack för kaffet” 2: 24
Jag har fortfarande säsong 8 kvar att se, den är beställd på dvd, så jag kan inte uttala mig om sista säsongen. Men helt rätt att sluta innan serien blivit helt urvattnad. De första tre säsongerna, nej, säg fyra, satt jag som klistrad och kunde inte förstå hur man kunde få till så många vändningar och intriger i en och samma omgång. Jag ville döpa min son till Jack Bauer Thunman. Så fast var jag. De senaste åren not so much. Absolut att jag måste se dom, men jag har tappat stinget.

Årets “hej då och tack för kaffet” 3: The Hills
Men äntligen tog eländet slut. Det som från början kändes äkta mellan allt det scriptade kändes i slutet som en lika stor fejk som Heidi Montags kropp. Och Kristin Cavallari kunde inte fylla tomrummet efter Lauren Conrad. Nä, good riddance. Jag är ändå glad för att jag såg både Laguna Beach och The Hills. Om blickar kunde tala…

Årets bottennapp: Allt nytt och egenproducerat som TV3 försökte sätta i tablån, som inte innehöll Hollywoodfruar eller singelmorsor. Fantastiska nöjen, någon? 
Årets andra reseserie: The Trip, vansinnigt vanebildande humorserie i regi av Michael Winterbottom, där komikerna Steve Coogan och Rob Brydon spelar versioner av sig själva på matturné i norra England.
Årets lågvattenmärke: Kungarna av Tylösand i Kanal 5. Jag känner mig smutsig bara av att skriva namnet.
Årets mest underskattade serie: Breaking Bad. Igen. Trots att Bryan Cranston vinner typ alla priser han nomineras för får inte serien den uppskattning den förtjänar! Grr!
Årets äntligen!: Katey Sagal blev välförtjänt nominerad till en Golden Globe för sitt porträtt av mc-matriark. Revansch för att hon och serien Sons of Anarchy inte fick en enda nominering på Emmygalan. Skandal!
Årets citat 1: “The alright wall of China”, Karl Pilkington tycker inte att Kinas berömda mur förtjänar epitetet “The great wall of China”.
Årets citat 2: “Jag andas fashion”, då 11-åriga Chloé Schutermans yttrande fick hela internetvärlden att storkna. Fast det riktiga citet löd egentligen: “Jag har mode i mitt DNA. Varje gång jag är i mammas affär andas jag in fashion”. Andemeningen är dock densamma. Nu har hon egen modeblogg på Chic.se.
Årets tv-död: Phil Harris, älskad kapten på krabbskutan Cornelia Marie i work-reality-serien Dödlig fångst, fick en stroke som ledde till hans död i februari. Kamerorna rullade under hela tiden och vi fick se hans hädangång i tv. Starka bilder och så synd på en oerhört karismatisk karl. Vila i frid, kapten Harris, du var min favorit! 
Årets tv-bröllop: Daniels och Victorias, så klart. Till och med jag, som inte har något till övers för kungligheter, klämde fram en tår när de unga tu stod där och var så uppenbart kära. Och Victoria var vackrare än jag någonsin sett henne!
Årets sämsta nedläggning: Terriers. Jag blir tokig på att det inte ges någon tid för eftertanke för nya serier längre. Terriers hade en olycklig titel, folk i USA trodde det handlade om hundar när det i själva verket var en grymt välgjord dramaserie om två smått dekiga privatdeckare. En dålig titel räckte för att serien skulle choppas bort. Buuu!
Årets miss: Jag såg två avsnitt av The Wire-skaparens nya serie Trème och gav sen upp. Men jag känner att jag borde ge den ett försök till. Den lades ju åtminstone inte ned…
Årets började bra men…: The Walking Dead. Första avsnittet av zombieserien var episkt. Men sen gick det bara långsamt utför. Fortfarande bättre än det mesta annat som visas i tv men… jag hade större förväntningar. Serieböckerna är däremot heeeelt galet bra. Köp och läs!
Årets guilty pleasure-serie 1: Ensam mamma söker i TV3. Jag började kolla bara för att jag tyckte hon rockabilly-morsan verkade cool. Sen fastnade jag. Så jobbigt. Så illa. Och ingen fann kärleken i alla fall. Suck.
Årets guilty pleasure-serie 2: Pretty Little Liars. Jag tror den är inköpt av Viasat, men är hur som helst inte visad i Sverige än. Ungdomsserie om ett gäng tjejer, varav en är död men verkar hemsöka dom från andra sidan graven. Många hemligheter och lite lesboflört och en märklig fulsnygg kille. Helt fast.
Årets webb-tv: Rebecca & Fiona på svt.se. Kaxiga sköna brudar som tar för sig och blir älskade och hatade för det. Snyggaste klippningen också av allt jag sett i år.  
Årets Stjärnorna på slottet: Så mycket bättre i TV4 visade sig vara en oväntad pärla i tablån. Alla blev hej och du med Petter och September gjorde hans Mikrofonkåt till en sexig ny hit.
Ser mest fram emot nästa år: Game of Thrones! Sean Bean! HBO! Falling Skies! Steven Spielberg! Sci-fi! Ja, och så fjärde säsongen av übersnygga Mad Men, som jag ska se i Kanal 9, med start den 6 januari kl. 22:00.

Nä, nu får det räcka. Jag kan hålla på hur länge som helst. Men härmed sätter jag punkt. Gott nytt år, kära bloggläsare!

Candice Swanepoel önskar god jul och god fortsättning å Victoria's Secrets vägnar. FOTO: Stella Pictures

På torsdag (30/12) visar TV3 den årliga Victoria’s Secret-showen. Jag bjuder på försmak här nedan. I tv-programmet kommer vackra damer passera revy i minimala outfiter och för den musikaliska underhållningen står Katy Perry och Akon. Klockan 20:00 ska teven slås på.

Alla goda ting är tre. Candice Swanepoel, Adriana Lima och Lily Aldridge i Victoria's Secret. FOTO: Stella Pictures

Pst. Missar ni showen på torsdag går den i repris söndagen den 2 januari klockan 16:55 och måndag den 3 januari klockan 20:00.

En frossar i kött och grädde. En frossar i frukt och grönt. Nigella Lawson och Gillian McKeith har skilda syner på kosthållning. FOTO: ITV/Stella Pictures/ID Dist

Min vän Bosse skickade vidare ett sånt där julkedjebrev och för en gångs skull tyckte jag det var riktigt roligt. För det gav mig den perfekta ursäkten att frossa i jul utan dåligt samvete.

Mejlet innehöll nämligen en jämförelse mellan hälsogurun Gillian McKeith och matdrottningen Nigella Lawson. Två av Storbritanniens största tv-stjärnor. Det skiljer bara ett år mellan dom, Gillian är 51 och Nigella 50. Svårt att tro.

En av dom förespråkar en holistisk diet fylld av nötter, frukt och grönsaker. Proteinfavoriten är fisk. Hon ser jäst som skadligt och kan på avföringen se hur illa det är ställt med folks dieter.

En av dom äter mest kött, mjölkprodukter och älskar desserter.

Jag vet ju vem jag föredrar att likna.

Oh, btw, helt nya Nigella’s Kitchen börjar efter nyår i TV4Plus. Den 9 januari klockan 17:00. Smaklig spis!